Europaparlamentet: Får besluta (medbeslutande) i fler frågor inom lagstiftning, budget och internationella avtal. 751 ledamöter i stället för dagens 785. Sverige får 20 platser i stället för 19.

Nationella parlament som exempelvis riksdagen: Får vara med och granska om kommissionens förslag ska beslutas på EU-nivå eller nationell nivå.

Medborgarna: En miljon personer från flera medlemsländer kan uppmana EU-kommissionen att lägga fram ett visst förslag.

Utträde: Medlemsländerna får rätt att gå ur EU.

Ministerrådet: För att påskynda beslutsfattandet kommer omröstning med kvalificerad majoritet att användas i fler frågor som idag kräver enhälliga beslut. Exempelvis gränskontroll, invandring, turism och energi. Vetorätten försvinner.

Europeiska rådet: Toppmötena mellan EU:s statschefer ska ledas av en fast ordförande för 2,5 år i taget, kan förlängas en gång. I dag sker byte var sjätte månad.

Solidaritetsklausul: Länderna ska hjälpa varandra vid terroristattack, naturkatastrof eller katastrof som orsakas av människor, dock ingen plikt.

Kommissionen: Skulle egentligen bestå av färre kommissionärer men fortsätter troligen att bestå av en ledamot från varje land.

EU får en ”utrikesminister”: Den så kallade Höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitiken ska leda arbetet. Utrikespolitiken fortsätter att vara mellanstatlig.

Det betyder som regel att det krävs enhälliga beslut i ministerrådet för att EU ska kunna fatta utrikespolitiska beslut. Då är veto möjligt.

Polisiära och straffrättsliga frågor blir överstatliga: Förut krävdes ett enhälligt beslut i ministerrådet och ett land kunde lägga in veto.

Nu får ministerrådet rätt att fatta beslut med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet blir medbeslutande. Vetorätten försvinner.

Exempel – ömsesidigt erkännande av domar. Viss möjlighet att bromsa ett beslut finns.