Dansarna ligger blick stilla i en tät klunga på golvet. Som en enhet, ett förebud om den formulering Julie Cleves senare gör i ord: "We are one." En enda organism, tills en del av den, också Julie Cleves, plötsligt lösgör sig, skjuter de andra åt sidan, skaffar sig rum – och därmed sätter de andra i rörelse.

Om detta dubbla handlar danskompaniet Spinns första stora uppsättning: om att förlita sig på andra, vara beroende av andra, om att vara nära men också ha eget utrymme, plats för egen vilja.

Spinns medlemmar har mycket olika uttryck och mycket olika kroppar. Det är Sveriges första integrerade danskompani, som har dansare både med och utan rörelsehinder. I dansen ingår tre rullstolar. Där ingår också en lift, inkörd av Spinns konstnärliga ledare Veera Suvalo Grimberg som utför en dans med liften, vilket senare också Malin Rönnerman gör. Av de mest vardagliga och oglamorösa handlingar, som att använda en lift för att hjälpa någon upp i en rullstol, kan kommunikation och skönhet skapas, fantasi frigöras och nya förhållningssätt utvecklas.

Men här sker också möten människa till människa. Av olika slag. Ömsinta möten, när den starka kroppen med stor rörelseförmåga stöttar den svagare, men också möten i rivalitet när den som breder ut sig alltför mycket helt sonika lämnas ensam eller stängs inne. De beledsagas av nykomponerad musik, som omfattar hela registret från laddad tangokänsla till hårdare ljudklanger, blandade med brus; från det som flyter mjukt och harmoniskt till det som trasas sönder.

Vi är vana vid muskulösa perfekta dansarkroppar, men när inte alla är stöpta i den formen kan nya rörelsemönster och uttryck formas. Inte minst blir det tydligt att varje kropp har en egen uttrycksförmåga och att den tillsammans med kroppar som har helt andra förutsättningar förmår visa publiken en i sammanhanget ovanlig mänsklig rikedom, öppna åskådarnas ögon för att indelningen i funktionsduglig och icke duglig är ett fantasilöst sätt att betrakta världen och människorna på, att det är så mycket bättre och mera konstruktivt att byta infallsvinkel och fråga sig vad just den här kroppen gör och kan vidareutveckla.

Spinn utvecklar den integrerade dansen med stöd i ett treårigt kulturstrategiskt uppdrag från Västra Götalandsregionen och samt från Göteborgs stad, Statens Kulturråd och Danskontoret, Kultur i Väst. I Sverige finns till exempel ingen dansutbildning för den som är rullstolsburen, men det hindrar inte Veera Suvalo Grimberg och hennes internationella kompani. Däremot är förhoppningen att Spinn ska kunna förändra den saken och därmed öppna dörrarna för en större utveckling av nya dans- och rörelseformer.

Det blir spännande att följa vad som sker. Obscuro lär öppna en hel del ögon.