Dagen innan har Jimmie Strimell bättrat på en av sina många tatueringar. En dödskalle någonstans i halstrakten fick mer färg.

– Fast egentligen har börjat fundera på att ta bort dem allihop, säger han plötsligt.

– För att du har tröttnat på dem? undrar en av ungdomarna.

– Nej, för att jag skulle vilja göra om dem på nytt. Det har kommit så många bra tatuerare sedan jag gjorde mina första. Fast det där med laser ska ju göra väldigt ont så de gamla får nog vara kvar, svarar Jimmie.

Det är en kompiskontakt som gjort att han hamnat i Uddevalla denna fredagsförmiddag. Kompisen jobbar på projekt Nike Ungdom, som vänder sig till ungdomar mellan 16 och 20 år och som inte slutfört skolan eller söker arbete.

– Vi vill motivera dem att göra något meningsfullt av sina liv. Antingen gå färdigt skolan, få en praktikplats eller ett jobb. För att lyckas använder vi bland annat konst och musik som inspiration. Och det är här Jimmie kommer in, säger konsulenten Mauricio Olavarrio.

För även om Jimmie idag är erkänd sångare i som kuskar jorden runt på turné med sitt popmetalband Dead by April har det inte alltid varit så. Skolgången i Göteborgsförorten Angered var tuff och han hoppade gymnasiet. Räddningen var fritidsgårdens musikrum, där han och kompisarna träffades för att repa varenda dag.

– Jag är väldigt tacksam för att vi fick den chansen. Spela var det enda jag ville göra, säger Jimmie, som började som trummis innan han gick över till gitarr och sång.

Upptäckta blev Dead by April genom att lägga ut en demo på internetsajten My Space. Där hittade fansen dem och så småningom även skivbolagen. Resten är, som man brukar säga, historia. I dag har bandet legat etta på svenska singellistan med sin hit "Losing you" och rosats av recensenterna för sin lyckade förening av pop och metal.

Men så var det ju det här med growling. För Jimmie Strimell har inte bara en sammetslen popbandsröst. Han kan även öppna strupen och djupt ur sitt inre vråla fram ett mörkt, intensivt, pulserande muller.

– Jag har growlat i fjorton år. I början fick jag knutar på stämbanden men i dag har jag lärt mig den speciella tekniken. Det gäller att ta ända från magen, säger han och ger oss ett helvetesmullrande smakprov.

Lyssna på Jimmie!