Det lyser vitt och ljust i den stora handelslokalen. Solen silar in genom ett grenverk av pelargonia vid pelargonia. De är Line Bergseths specialitet. Hon målade sin första blomma 1992 medan hon gick på Kunstakademiet i Oslo och sin första pelargon 1996. Hon utforskar fortfarande med blommornas hjälp hur man bygger ett rum i bilden utan att ha någon tredje referens utifrån, som väggar, fönster eller krukor.

Sirliga stjälkar och spröda blommor klättrar över vita pappersark och vita väggar. Pelargonier passar i ett sådant här gammalt hus, tycker hon, och dessutom har de en sorts vild kreativitet i sitt växtsätt.

Hon köper varje år ett 30-tal små pelargonplantor i Dals Ed som sedan får växa och visa vilka de är hemma i lanthandeln.

– Det är spännande att se hur de ska bli, jag vet ju inte, säger hon.

När hon målar väljer hon numera oftast bort de mörkt röda.

– Jag är litet trött på dem. Jag tycker om äggskalspelargonerna, säger hon och nyper av en blomma med fläckigt mönster från en av växterna i fönstrets solljus. Som ett spräckligt fågelägg, men plötsligt syns också ett kronblad som är helt enfärgat rött.

En annan sort har blad och blommor i stjärnform och så finns här doftpelargoner, möjliga att använda som smaksättare i kakor.

– Men man får kolla vilken sort man har. Det finns sådana som doftar citron och sådana som doftar apelsin, säger hon och gnuggar ett krusigt blad vid nästa fönster så att en tydlig citrusdoft fyller luften, långt från pelargoniernas vanliga fräna lukt.

Ger mycket tillbaka

Det krävs mycket praktisk omvårdnad av modellerna för en blomstermålare. Och det är något i det som lockar Line Bergseth.

– Livskraft, sammanfattar hon.

– Man får livskraft av att sköta om och ge kärlek, vatten och omtanke.

De sirliga målningarna gör hon i akvarell, men hon målar också blommotiv i olja, med helt andra uttryck, och hon arbetar med installationer av levande blommor.

Men omtanken omfattar inte bara blommorna i fönstren med gammalt buktande fönsterglas. Den gäller också husen. Lanthandeln byggdes år 1900 för att fånga upp gränshandeln, som på den tiden mest gick från Sverige till Norge.

1986 lades den ner, men Line Bergeseth bevarar huset. Inga moderna material ersätter de gamla när hon renoverar. Nu är ladan och "bryggerhuset", där det stora bykkaret för tvätt fanns, föremål för restaurering med stöd från fylkeskonservatorn. Bykkaret finns inte kvar, men hon hoppas kunna finna ett nytt.

Renoveringen blir som en livsstil, säger hon.

– Utan far och mor hade jag inte fått till det. Vi har arbetat tillsammans, det blev ett fint sätt att umgås på. Arbeta ett tag, laga mat och äta, vila...

Sedan 2006 är hon också ägare till den gamla Filadelfiakyrkan tre kilometer vidare längs vägen. Då befinner vi oss i Nössemark, Dalsland.

– Jag ville flytta hem på riktigt från Oslo och hade pengar från ett stort utsmyckningsuppdrag på Vestlandet, så i stället för att shoppa köpte jag ett hus till.

Hem är området kring Halden och Aremark. Hon är född och uppväxt i Halden, och hennes pappa kom från Aremark, där lanthandeln ligger.

Men litet bohuslänsk är hon också.

– Vi bodde i båt varje sommar och reste längs Bohuskusten, jag känner mig förbunden med den.

Som Haldenflicka med vinterbostad vid Idefjorden och somrar på havet från norska gränsen till Smögen såg hon skillnaden mellan fjorden med döda bottnar och livlöst vatten och det levande Skagerrak. Och även om konstinriktningen kom tidigt i skolan hade hon andra drömmar som liten.

– Jag ville bli pilot och bomba Saugbrugsforeningen som förstörde Idefjorden. Jag skämdes gentemot svenskarna...

Nu behövdes som bekant inte så drastiska metoder. Demonstrationer, debatt och politik räckte. I dag är Idefjorden ett levande vattenområde igen och Line Bergseth visar ett foto från höstens fisketur med den egna gamla träbåten – fisk låter sig numera fångas mellan Svinesundsbroarna.

Vill göra kulturhus

Nu hoppas hon på mojnande vindar och turer med båten, men närmast är det konstvandring som gäller. Line Bergseth har öppet hus i ateljén under Dalslands konstvandring med den gamla gudstjänstlokalen som utställningssal. Drömmen är att skapa ett kulturhus här med konstutställningar i källarvåningen, konserter i kyrkolokalen och gästateljéer för konstnärer eller andra hyresgäster i lägenheten på övervåningen.

Hon har ett brett kontaktnät av konstnärer och musiker i Skandinavien att arbeta med. – Den dalsländske folkmusikern Alban Faust har spelat in musik av spelmannen Ludvig Magnusson som han kallar "från Bryggerhuset", berättar hon.

Ludvig Magnusson var skomakare från Nössemark, och precis som Line Bergseht rörde han ständigt sig över gränsen. Han hade sitt skomakeri i bryggerhuset i lanthandeln fram till den tyska ockupationen när han som svensk blev utkörd.

Hon tycker Dalsland behöver lyftas fram.

– Jag vill ta vara på Dalsland. Det är en gömd juvel, säger hon och tar en överblick över det pågående renoveringsarbetet.