Teatersystrarna har nyligen klart fördelat ansvaret för scenkonsten mellan sig: teater i Uddevalla, dans i Borås.

Den gamla fabriksbyggnad som är teaterns Boråshem är alltså numera ett hus för dansproduktioner. Konstnärliga ledaren Camilla Ekelöf konstaterar nöjt att det finns tre danssalar: förutom själva scenen en dansstudio på fjärde våningen och den lilla danssalen, som användes redan på Älvsborgsteaterns tid och nu iordningställts för arbete i det mindre formatet.

Den produktion som just nu sluttrimmas inför premiär 8 september är dock inte liten. 12 dansare samt 2 musiker finns samtidigt på scenen och produktionen görs från grunden i huset.

I kostymateljén syr Sara Nilsson på en klänningsfåll med rader av vita kläder på en ställning intill. Scendräkterna är alla helt vita, men inte alla är sydda på plats. Färdigköpt kan vara praktiskt när kostymavdelningen inte är så stor, men också svårare än man anar. På kostymer för dans ställs höga krav. De ska ge rörelsefrihet, tåla hårda tag och tvättas ofta. Och även när dansarna kläs i kläder som kan köpas varsomhelst kan de behöva specialsys. En kostym som man ska genomföra en dansföreställning i kan inte sitta som en kostym för affärssammanträden – det krävs mera utrymme över armar och axlar.

Afrika och Borås

Medan Saras symaskin surrar värmer dansarna upp. Regionteatern bjuder regelmässigt in gästlärare till den dagliga träningen och just nu leder Julian Moss arbetet med den blandade ensemblen, från regionteatern och Tanzania.

Camilla Ekelöf har i tio år arbetat med östafrikanska dansare och har ett brett kontaktnät som hon nu kopplat samman med regionteatern. Höstens föreställning Move 2 är en uppföljning av ett projekt med afrikanska dansare för att få ungdomar att gå vidare i dansen, kallat Move 1. Förutom dansare och musiker ska på scenen bara finnas en vägvisare. Den är "riktig", tillverkad på samma sätt som de vanliga blåvita vi ser vid vägarna. Det har haft sina bonuspoänger: på ena sidan kan man läsa Move 2, på andra 2 Move. Läs högt, så hör ni den språklek som uppstått!

Här möts också diverse språk i arbetet men framför allt möts musik- och danstraditioner.

Mötas och enas

Thomas Elfstadius, huskompositör i Borås, har skapat musiken tillsammans med Fujo Makaranga. Det innebär utmaningar. Skalan för Thomas Elfstadius keyboard är inte densammma som för Fujo Makarangas tumpiano kilimba. Hur gör man då?

– Man lyssnar, använder öronen, säger Thomas Elfstadius.

Det är möten, inte bara mellan skalor och instrument. Här möter svensk och tanzanisk tradition modern. Slagverk från Tanzania samsas med datorn.

– Det blir en ny mix, man vet inte alltid var det kommer ifrån, säger Thomas Elfstadius.

– Det trevliga med den samtida dansen är att man kan använda vilken stil man vill och vilka konstiga ljud man vill. Det finns inga gränser.

Men mötet kräver också anpassning och nytänkande. Svenskar och afrikaner tänker inte likadant i förhållandet till rytm, till exempel.

Samma sak vittnar Camilla Ekelöf om.

Västerländska dansare är vana att räkna och tänka exakt, afrikanerna går mer på känslan för groovet och det är inte viktigt att räkna eller att alla gör exakt likadant.

Att man har olika rörelsemönster med sig från olika kulturer hör till det som stimulerar Camilla Ekelöf.

– Det är spännande att se vad de gör av det de fått med sig härifrån, säger hon och berättar att hip-hoparna från Tanzania som varit med i hennes projekt förut har utvecklat en egen stil som givit dem uppmärksamhet på hemmaplan.

– Det är ett roligt möte men man får också slita sitt hår. Att vi gör olika och måste enas om hur vi ska göra betyder ju inte att de ska göra som vi...

Influenser visar sig snabbt när man arbetar ihop, den inlärda stilen får tillskott. Redan efter någon dag kan hon se att samarbetet satt avtryck hos dansarna. De plockar upp olika rörelser men utför dem påverkade av sin egen stil och tradition.

Tanzania nästa

Efter september på svenska scener packar hela Boråsdelen av regionteatern väskorna och åker till Dar es Salaam och festivalen visa2dance. Move 2 uppförs där och ensemblen håller workshops, men regionteaterns folk ska också hjälpa till på festivalen.

Och efter detta, blir det en Move 3?

– Jag har inte planerat så långt, men jag vill ju fortsätta samarbetet.

Aspekterna är många, från dansens utveckling i mötet mellan traditioner till det faktum att de afrikanska dansarna får jobb som kan ge försörjning åt en hel familj.