På lördag öppnar en retrospektiv utställning med Carl Wilhelmson (1866-1928) i konsthallen på Bohusläns museum. Utställningen som har tagits fram i samarbete med Prins Eugens Waldemarsudde, där den visats under hösten, är den första större presentationen av hans konst i Uddevalla sedan Hantverks- och Industriutställningen 1928.

– Vi har försökt få till en utställning med Carl Wilhelmsson i många år. Senast för tio år sedan, men det har varit svårt att få loss hans verk eftersom många av dem är privatägda eller tillhör institutioner, säger Agneta von Zeipel, verksamhetsledare vid konsthallen.

På museet presenteras ett sjuttiotal målningar av Carl Wilhelmson, allt från hans tidiga modellstudier under utbildningen på Académie Julian i Paris – och det kommande genombrottet på 1890-talet – till sent 1920-tal.

Folklivsskildringar

Likt många av sina konstnärskollegor begav sig Carl Wilhelmson till Paris. Här utvecklade han ett nationalromantiskt måleri under början av 1890-talet. Under flera somrar reste han hem till Fiskebäckskil och målade framförallt folklivsskildringar från sin hembygd. Bohuslän var under denna tid präglat av schartauansk religiositet och hans bilder präglas både av dess allvar och av det strävsamma arbetslivet på kusten. Ett av Carl Wilhelmsons centrala verk är I Byhandeln (1896), med motiv från hans mors handelsbod.

– De här lite knotiga utseendena och allvarsamma figurerna är typiska för hans sätt att skildra livet i Bohuslän, med empati för befolkningen. Han var duktig på intima skildringar och på att återge ljus i sina målningar, berättar Agneta von Zeipel.

– Familjen och nära släktingar fick ofta fungera som modeller, då de inte behövde betalas likt andra modeller. Det är också en av anledningarna till att flera av hans verk har motiv från hemmiljöer.

Skild från Stockholmsscenen

Trots att Carl Wilhelmson redan tidigt blev en erkänd konstnär har han inte förblivit lika känd för eftervärlden som exempelvis nationalromantikerna Anders Zorn och Carl Larsson. Något Agneta von Zeipel tror kan ha att göra med hans motivbild från västkusten, skild från Stockholmsscenen.

– Sedan kanske en del uppfattade hans bilder som dystra och allvarliga. Och det finns också ett tungsinne i hans bilder, som han fått med sig från sina intryck av Courbet och realismen. För Carl Wilhelmson var det viktigt att måla det arbetande folket, att visa upp sitt eget ursprung, säger hon.

Birgitta Åhlund, konstpedagog, nickar instämmande.

– Han står mellan Carl Larsson och Anders Zorns måleri som bröt ny mark 1880, och den efterkommande generationen med Matisseleverna 1910. Kanske hade han svårare att nå fram då han stod med en fot i vardera läger, menar hon.

Uppdriven färg

Under slutet av 1890-talet ser man en förändring i Carl Wilhelmssons konst. Från valörmåleri övergår han till en måleriteknik inspirerad av exempelvis Paul Gauguin.

– I Fiskarkvinnor på väg från kyrkan (1899) har han använt sig av en mer uppdriven färg, samlade former och en tydligare ytverkan. Målningen är mer platt i sitt uttryck än tidigare. Man vet också att Carl Wilhelmson kommit i kontakt med Gauguins måleri i Paris, säger Birgitta Åhlund.

I sina verk från Spanien där han bland annat målade bönder och zigenare kan man också se konstnärens intresse för ett mer abstrakt färg- och formspråk, menar Agneta von Zeipel.

– Om han levt idag hade han kanske varit en abstrakt konstnär, säger hon.

Carl Wilhelmson inspirerades också av tidens stämningar i Europa och i hans målningar från 1910 syns hur han delvis anammat pointillismen med en fläckvis applicering av färgen.

Arbetade som lärare

Även om man kanske främst förknippar Carl Wilhelmson med motiv från västkusten målade han också många verk med motiv från Värmland, Lappland och Uppland, samt från exempelvis Bretagne och Spanien.

Carl Wilhelmson arbetade också som lärare under sin tid. Mellan 1897-1910 var han anställd vid Göteborgs Musei Rit- och Målarskola (numera Valand), där han själv påbörjat sina studier 1887-88 som elev till Carl Larsson. Han kom också att öppna en egen konstskola i Stockholm och utnämndes 1925 till professor för Konsthögskolan.

Avslutningsvis funderar vi över Carl Wilhelmsons betydelse för Bohuslän.

– Han är en av de få målarpersonligheter vi har. Karl Nordström målade mycket motiv från vårt landskap men Wilhelmsons skildring av folklivet är unik, säger Birgitta Åhlund.

Fotnot: Under utställningstiden 27/2 till 8/8 arrangeras också fyra seminarier med olika infallsvinklar till Carl Wilhelmsons konst.