– Det var storhetsvansinne, säger basisten och sångaren Björn Pettersson och skrattar.

Från att ha spelat in sina låtar i en bastu i Tornedalen bokade bandet flygbiljetter till Nashville. Väl på plats lyckades de boka in sju spelningar på två dagar, och det verkade ta fart.

– Vi har spelat för de stora skivbolagscheferna, och vår musik är uppskattad i Nashville för att vi har ett svenskt sound. Men vi ansågs vara för mainstream för alternativscenen och för alternativa för mainstreamscenen, beskriver Björn Pettersson.

Redan i studion

Trots vissa framgångar, framförallt på hemmaplan i Norrland, ledde turerna kring första skivsläppet nästan till att bandet splittrades.

– Vi tog ett års paus, både för att se över det strategiska och för att definiera Willy Clay Bands sound. Nu har vi haft våra fighter och krampartyn, säger Björn Pettersson, som under onsdagen befinner sig med bandet i deras favoritstudio i Halden.

– Vi håller på att spela in avskalade versioner av några låtar, i stället för att bara sitta på hotellrummet.

Ny skiva på gång?

– De här låtarna är bara något extra till fansen, men efter turnén har vi planerat in två månader för att skriva och spela in material till en ny skiva.

Tornedalscountry

Björn Pettersson beskriver Tornedalen som en bra grogrund för countrymusik, och berättar att alla i bandet växt upp med Hank Williams från föräldrarna kassettband, och samtidigt en del Jan Johansson.

– Det finns fantastiskt mycket att inspireras av där uppe. Naturen, ödsligheten, bergen och myrarna där man sjunker ner till knäna – och människorna. Det är kärvt och varmt på samma gång. Historierna vi berättar i våra sånger är ju andra än dem de har i Nashville.

Och Bandnamnet då? Vem är Willy Clay.

– Vår gitarrist skulle renovera caset till en sliten gitarr från 61. När han tog isär det hittade vi ett kvitto med den första ägarens namn. William Clay. Där hade vi namnet klart.