I Dinkytown finns inga mikrofoner, inga förstärkare, inga entreavgifter – men det finns en hatt där publiken kan lämna frivilliga bidrag.

Publiken, som till antalet rör sig någonstans runt 25-30 personer är alldeles lagom för att fylla det inglasade förmaket till Kafé Kajkanten på Bohusläns museum, och för att skapa den där intima stämningen mellan artist och betraktare. Varje kvitter från åskådarna påverkar musiken, varje klack mot stengolvet i foajén är nästan tillräcklig för att spräcka bubblan som byggs upp kring den lilla konsertkvällen.

– Det är jättekul att ta upp låtarna för publik, säger Sarah Klang, kvällens lokala artist.

Den som har sett henne med bandet Vivid Recollection vet att hon är en röst att räkna med – en nylonsträngad gitarr tar fram ännu mer av den unga men stora rösten, låtarna är så färska att de inte har fått något namn ännu.

Öppning för soloartister
Anders Josefsson, som jobbar på Studiefrämjandet i Uddevalla, som är med och arrangerar Dinkytown, var den som plockade upp henne på scenen när artister skulle bokas för Uddevallas första Dinkytown.

– Jag har hört henne sitta med gitarr och spela själv när Vivid Recollection har soundcheckat. Hos oss måste man ju i regel vara tre för att starta studiecirkel, så det känns kul att få ett forum för att hjälpa soloartister upp på scenen.

För Henrik Theodorsson, månadens konstnär, innebär Dinkytown också en fribiljett till salonger som annars kan kännas avlägsna. De illustrationer som han gjort till Kristoffer Hedbergs kommande diktsamling kommer att hänga kvar på Bohusläns museum i en månad, tills nästa Dinkyutställare tar vid.

– Vi ville hålla det enkelt. Det skulle vara i ögonblicket. Lite som anteckningar i bild, säger konstnären om de skissartade tuschteckningarna.

Närhet och skörhet
Lovisa Samuelsson är kvällens huvudartist. En av två elever på den individuella musikerutbildning på Högskolan för scen och musik i Göteborg, och förra årets Ted Gärdestad-stipendiat. När hon sjunger sina svenska låtar är det inte svårt att förstå vilka strängar hon slog an hos juryn. Det klingar svensk visa med jazzrötter á la Monica Z, kryddat med närheten och skörheten i Teds lugnare låtar.

– Jag tycker om att det är akustiskt, säger Lovisa, som både spelar piano och gitarr till sina låtar.

Hon avslutar konserten med att nyfiket fråga publiken om eldsflamman som nästan lurat henne av vägen under bilfärden från Göteborg, och ser förundrad ut när hon får veta att det är helt normalt när man är van vid Stenungsunds petrokemiska industri. Allt avhandlas i vanlig samtalston.

På publikens begäran avslutas kvällen med att initiativtagaren Kristoffer Hedberg får läsa en av de dikter som delar ram med Henrik Theodorssons illustrationer. Den handlar om svensk sommar, och man behöver inte se illustrationerna för att se bilderna.