All dokumentation av gamla Bohuslän är av stort värde. Det betyder att föreningen Allmogebåtar på Bassholmen gjort ett bra arbete genom en historisk genomgång av livet i Fiskebäckskil från de gamla strandsittarnas dagar för flera hundra år sedan fram till modern tid. Det som framförallt ger boken ”färg och liv” är ett ovanligt rikt bildmaterial, men här finns även mängder av kartor och andra illustrationer. Därtill är allt aptitligt presenterat.
De inledande avsnitten om samhällets liv och utveckling kan upplevas en smula för detaljrika i förhållande till livet under fiskeri- och sjöfartsperioden. Men det måste ligga ett stort källforskningsarbete bakom. Imponerande är bevisen om hur den utsatta kustbefolkningen beskattades då regionala godsägare och herrar behövde inkomster. Till detta kommer att gränsbygder som Bohuslän kom att drabbas extra hårt då gränser ändrades i Norden och folket kom att lyda under olika regenter.

Bokens historiska detaljer livas upp genom starka porträtt av personligheter som exempelvis Margarita Huitfeldt. Hon betydde mycket för bland annat denna del av skärgården. Hennes inflytande i och kring Fiskebäckskil, liksom i södra delen av Bohuslän, verkar inte nog kunna poängteras. Hon var en affärskvinna helt unik sin tid. Hon köpte och sålde gårdar och landområden, hon lånade och lånade ut pengar med god vinning och hon påverkade rättsskipningen.
Fiskebäckskilssonen och målaren Carl Wilhelmsson är en annan känd person som ges rejält med utrymme. För övrigt presenteras bland annat sjökaptenen, silloljefabrikören, redaren, riksdagsmannen med mera Carl J Ödman samt Arvid Mellin, vilken drev den välkända restaurangen. Restaurangen har varit av stor betydelse för utvecklingen, och i omdanat skick existerar Gullmarsstrand ännu idag.

Skriften om Fiskebäckskil
- nummer 146 i Allmogebåtars serie Träbiten - har främst producerats av Sigvard Fjellsson, Göran Hansson och Kristina Jarnedal. Andra medarbetare finns också. Utöver de rent historiska avsnitten från 1500- till 1700-talet så berättar de naturligtvis om de så viktiga sillfiskeperioderna och om segelsjöfarten. Sillfisket gav liv kring ”Kilen” och det var många som ville satsa på industrier. En del blev förmögna - andra misslyckades. Och som bekant så tog perioderna då havet kokade av sill hastigt slut.
Dagens besökare i Fiskebäckskil förknippar väl främst de vita och lysande trähusen och dess verandor med segelsjöfartens glansperiod. En av de skutor som väcks till liv i Fiskebäckskilsboken är skonerten Jacob - ägd av redaren Carl J Ödman. Här finns utförliga citat från sjökapten Isak Jacobssons brev till redaren - om alla besvärligheter under resor till England, Amerika och Sydamerika. Skepparen hade svårt att hitta lämpliga laster, skutan genomlevde orkaner, det blev bråk mellan sjömännen ombord - en besättning som kapten inte hade många vackra ord över för.

Sista resan för Jacob ägde rum 1887 då med trälast från Gävle till Spanien. Om kaptenen Jacobssons brev tidigare skildrat all eländighet blev det nu än värre. Allt slutar med att skutan såldes på auktion för 206 pund eller ca 2 500 kr.
De avslutande kapitlen i Fiskebäckskilsskriften handlar om samhället sedan segelsjöfarten dött ut och badortslivet och turismsatsning tagit över. En nutida vandring genom Kaptensgatan - turen de flesta besökare gör idag - är en nostalgitripp där gamla dagars persongalleri framträder.
I den äldre delen av Fiskebäckskil bor idag runt hundra personer - 5 000 är sommarboende och runt 60 000 besökare räknas årligen. Några tankar eller idéer om samhällets framtid finns inte med i boken - och visst är det svårt att sia om kommande utveckling. Framtidstron sägs dock blomstra bland de bofasta och småföretagsamheten utvecklas. Planer på nya åretrunthus saknas inte heller.