Pija Lindenbaum
Siv sover vilse
Rabén och Sjögren
Relaterat
Artikelbilder
Perspektiven återskapar känslan hos Siv
Dröm där man känner igen sig
Illustrationerna omsätter i bild samma krumbuktande linje. Perspektiven skiftar med stämningsläget. När Siv kommer till Cerisia för att sova över är perspektivet snett uppifrån, vilket inte bara gör ytorna i den främmande våningen jättelika och ödsliga utan också får dörrar och möbler att hamna litet skrämmande ur led. Flickgestalterna har den blygsamma storleken gemensam, men inte känslospråket. En är rädd, litet övergiven, en äger situationen.
Visa-runt-turen bibehåller skillnaden. Cerisia är på hemmaplan och kan med självmedvetenhet presentera både en gammelfarmor, en tonårsbror, en hund och luktande marsvin. Allt ganska främmande för Siv, liksom maten något senare.
Den som är hemtam har övertaget och avståndet ökar med utnyttjandet av detta övertag. Men leklusten finns där också och gemenskapen i leken – Pija Lindenbaum vet att fånga det ambivalenta i spänning och lek kontra hemlängtan på lur.
I sova-över-situationen är bästisen ensam trygghet, så när Cerisia somnat tar övergivenheten kommandot och Siv börjar sin verkliga vilsetur genom en nattförändrad värld. I rum efter rum smyger hon in, letande efter Cerisia, och finner familjemedlemmarna med nya, tydligare drag så som drömmen kan förvrida eller avslöja. Föräldrar som blivit jättelika och utnyttjar sin makt, Farmor som blivit ännu mindre och räddare – och ett par märkliga gäster i köksskåpet. Små absurda detaljer antyder diskret drömmens närvaro.
Pija Lindenbaum arbetar samtidigt suveränt med färgerna som får en dovare, men oftast inte gråare utan snarare intensivare, ton. Cerisia har inte för inte sitt färganspelande namn och tänder man ljuset blir det inte bara ljust utan gult, gult, gult.
Så går Siv en skrämmande men också lockande vandring i okänt land, där det är både vackert och farligt, och finner till sist i alla fall en liten trygghet med kompisen, som det helst ska vara när man sover över.
Historien passar väl in i Pija Lindenbaums författarskap, där små rädda flickor alltid visar stort mod inför livets försök att skrämmas. Varje liten tjej som sovit eller velat sova över hos bästa vännen kan nog känna igen sig, samtidigt som det har drömkaraktär nog att inte bli alltför påträngande likt. Och så är det både vackert och osentimentalt. Klart det är uppfriskande barnläsning!
Marita Adamsson
