”Casanovas kvinna” är hennes egen skildring av hur hon satte in en kontaktannons på internet och fann sin drömman.

– Det klingade till direkt. Det kändes som att komma hem.

I boken berättar hon hur de direkt fick en oväntat djup kontakt, hur enkelt och naturligt allt var. Båda hade barn från tidigare förhållanden. Alla fann varandra och de skapade ett familjeliv.

Åsas bok är helt självbiografisk. Hon berättar deras historia, men har ändrat namnen. Berättaren Åsa har blivit Lotta. Och Lotta märker efterhand att något inte stämmer, att ”Jonas” uppenbarligen ibland ljuger om vad han har för sig. Till slut kollar hon sms:en i hans mobiltelefon – och finner rader av kvinnokontakter.

Ville inte lämna
Jonas bröt ihop. Han som i en del av sitt liv lade erövring till erövring och lämnade kvinnor efter ett kort förhållande ville inte förlora Lotta.

– Det var nog så från början att jag var en av dem han raggade upp, men det övergick i kärlek. Man förmår ju känna kärlek även om man har ett missbruk och vi hade ett familjeliv tillsammans, säger hon.

Själv ville hon inte förlora Jonas. Han ville ha hjälp och hon bestämde sig för att kämpa.

– I fyra månader var jag helt fokuserad på honom, konstaterar hon.

– Jag bäddade in honom som i mjuka täcken. Min instinkt var att trösta och ta hand om honom.

Ser den egna rollen
I dag vet hon att det inte hjälper en missbrukare. Han kommer att falla igen. Deras räddning var att hon själv tidigt insåg att hon själv också hade en problematik, att hon var medberoende. Det är egentligen till dessa medberoende partners – oftast kvinnor, men ibland också män – hon har skrivit sin bok.

– Den anhöriga måste ta vara på sig själv också, annars bli man fullständigt beroende av varandra, säger Åsa.

Förberedd
Lotta fick hjälp på den klinik där Jonas själv behandlades för sitt sexmissbruk och eftersom hon redan innan de träffades själv gått i terapi var hon förberedd. Terapeuten då hade inte sett hennes tendens till medberoende, man nu föll pusselbitarna snabbt på plats.

– Vi anhöriga är ofta själva skadeskjutna och tror att vi blir hela om någon tycker om oss.

I boken spränger hon in historiska kapitel om sin egen uppväxt och det vuxna livet före Jonas, som visar hur hon sedan hon var riktigt liten alltid försökt vara snäll och glad och omhändertagande, i förhoppningen om att bli accepterad och älskad.

Längst bak i historien finns en liten baby som lämnades av sin ensamstående mamma till mormor och morfar.

– Det var det bästa att göra i den situationen, men det betyder ju inte att barnet inte tar skada, konstaterar hon.

En person med stark längtan efter att bli älskad, som alltid gör allt för att vara duktig och omhändertagande möter en annan person med starkt behov av att bli älskad och bekräftad och som söker kickar i livet. En medberoende och en missbrukare med samma grundläggande behov. Dragningen blir stark.

Åt rätt håll
– Vi passade varandra som hand i handske, säger Åsa.

Samtidigt som de befinner sig i varsin ytterkant – en bedragen, en bedragare – är de i grunden lika. Åsa såg det mycket tydligt.

– Jag insåg att det lika gärna kunde ha varit jag.

Därför är hon också noga med att inte göra sin berättelse till historien om en skurk och hjälte, för så är det inte, säger hon.

Hon har fått lära sig att inte ta hand om och hjälpa till förrän personen hon vill hjälpa faktiskt ber om det. Och hon har slutat dämpa sin egen ångest genom att kontrollera sin man.

– Jag litar inte på honom, men tilllit är inte intressant. Däremot har jag en tilltro till att han vill tillfriskna

Närhet skrämmer
Fri från ett sexmissbruk blir man dock inte, konstaterar hon också. Det kommer alltid att finnas en risk att missbrukaren försöker hantera livet efter samma destruktiva mönster igen, men målet är en sund sexualitet. Där liknar sexmissbruket matmissbruket mera än till exempel missbruk av alkohol och droger: det som ger kicken ingår i ett normalt liv, man kan inte bryta helt med det.

– Vi strävar efter intimitet snarare än intensitet, för missbrukaren är rädd för intimiteten.

Att detta behöver talas om har Casanovas kvinna bevisat.

– Jag har fått oerhört mycket mejl sedan boken kom ut...