Han börjar i det konkreta: att han som stå-upp-komiker sitter – i rullstol. Han ställer frågan rakt på:

– Jag har en cp-skada. Vet ni vad det är?

Det hörs både ja- och nej-svar.

Så pratar han om litet av varje, bland annat om hur det var att söka jobb. Arbetsförmedlare startar inte alltid i det konstruktiva, berättar han. Frågan blir inte vad han vill och vad han kan utan ”vad är det du inte klarar av?” Massor, förklarar Jesper.

– Jag kan inte vara fönsterputsare.

En liten paus. Och hur tänker lyssnaren? Tanken kanske jämför fönsterputsarjobbet med Jespers rullstol och rörelsehinder? Han säger:

– Jag har höjdskräck.

Ambulansförare vore inte heller något för honom.

– Jag tål inte att se blod.

Ett effektivare sätt, roligare än förmaningar, att få folk att inse att en människa inte är sitt handikapp utan en hel massa andra saker. Man kan sitta ner och vara stå-uppare.

Och man kan varva det som slutar i skratt med det som slutar i stillsam eftertanke – sånger och poesi. Den gripande vemodiga berättelsen om Lindansaren, som givit namn åt föreställningen, till exempel, eller Kent Anderssons dikt om människans enda vinge och allt som hindrar flygförsöket. Den sistnämnda sången drar förstås gemensam lans med det mer sarkastiska i kommentarerna till myndigheternas syn på Jespers arbetsförmåga. Och om kombinationen får verka kan den verka djupt.

Roligt samarbete
Det kan stå för sig själv, men i den här föreställningen kombineras orden med musik. Bohuslän Big Band och Jesper Odelberg har arbetat tillsammans förut, 2006. Nu har de behållit en stomme från då och arbetat vidare kring den, berättar han.

– Det är jätteroligt att arbeta så här. Annars är jag ju ofta ensam, fast jag har jobbat ihop med pianisten Thomas Darelid i elva år också.

Turnén kommer huvudsakligen att bestå av möten med ung publik. Det blir skolföreställningar på många håll, ibland i kombination med en offentlig kvällsföreställning. Han varierar framförandet med tanke på vilka som sitter i publiken.

– Jag var litet tuffare nu. Man får vara det med högstadieelever. Jag försöker använda deras språk, jag svor mera nu, säger Jesper Odelberg när åttor och nior lämnar Folkets hus i Kungshamn.

Fler föreställningar
Det han jämför med är dagens tidigare föreställning – då hade han Sotenäs samlade sjätteklassare i salongen.

Deras föräldrar lockar han med betoning på BBB:s storbandsjazz, en musikform som väl inte är elevernas vanligaste val, men här har rytmen efter ett tag fäst sig som handklappningar och rörelse i bänkraderna.

I dag möter de eleverna i Lysekil.