Anders Källgård, öälskare och författare till boken Sveriges öar, beskriver i förordet entusiastiskt öars magiska dragningskraft och vem som helst – infödd eller gäst i landskapet – håller nog med honom. Det är något fascinerande med öar, avgränsade och storslagna, i en mening isolerade, i en annan med öppen väg åt alla håll.

Bohuslän har många öar, och skiftande. Skiftande är också bokens upplägg. En rad kapitel med vitt skilda ämnen och vitt skilda författare: Konstpedagogen Birgitta Åhlund skriver om konstnärerna och öarna, författaren Birgitta Stenberg berättar om sitt ö-liv och bjuder på poesi, antikvarien Lars Rydbom skildrar de bohuslänska vadbodarnas funktion och historia, det bjuds på seglats bland ortsnamn och historia och Fjällsholmens utveckling från förra seklet till dags dato möter läsaren, liksom en skildring av barn på öar, då och nu.

Väl spridda även i geografin är bidragen, även om jag misstänker att många kommer att bläddra lika frenetiskt som förgäves på jakt efter sin speciella ö. som naturligtvis har sin speciella charm och historia och borde finnas med.

Det går förstås inte. Man får nöja sig med konstaterandet att det finns oerhört mycket land omflutet av vatten och att det är väl så roligt att lära sig något nytt som att repetera det man redan vet.

Inbjuder till läsande strövtåg gör hursomhelst Öar i Bohuslän. Och det är fritt fram för strandhugg var man vill bland de litterära öarna, vare sig man vill förfäras över de tidiga 1800-talsblickarna som tyckte den karga kusten var motbjudande ful, eller föredrar att försjunka i spännande skildringar av vrakkyrkogårdar och annan historia. I ordning behöver man inte beta av kapitlen, det går bra att låta lust, slump och andan falla på.