I den antika grekiska komedin sätter kvinnorna stopp för de meningslösa krigen med en kärleksstrejk. Detsamma sker när scenprofilen vid Strömstads gymnasium gör sin version av dramat år 2012. För inte mycket har ändrats, egentligen. Fortfarande drar män i krig, kvinnorna lämnas ensamma med barn och ansvar, medan våldet hotar liv och försörjningsmöjligheter.

Hela världen ryms

På scenen finns en Lysistrate i antik grekisk klädnad men också världens alla andra kvinnor, från den moderna palestinskans svarta jeans, till Parisbohemens baskerflicka, den finska romen i svart sammetskjol och den asiatiska kvinnan i broderat rött. Männens kostymer markerar på samma sätt att detta handlar om alla, om världen, i alla tider.

Berättare – med rimmad text på sin lott – är en vitpudrad kärleksgud med vingar och allt. Dramat har fått musikalkaraktär med engelska sångtexter, som kommer att underlätta det förestående översättningsarbetet inför spelningen i Italien. Det finns glada igenkänningschanser i musiklånen och det finns också stunder av stor känslighet, som när Mathias Utterbergs Jakob är ensam med publiken och uttrycker sina innersta känslor

Kamp mot traditionen

Samarbetet är inte bara svensk-italienskt. Gymnasiet har också samverkat också med övriga Teater-Strömstad och har bland annat på scenen syskonparet Lysistrate och Theo som barn, hämtade ur en barnteatergrupp. De bråkar och leker krig, men i grund och botten älskar de varandra och kommer att stödja varandra. Samtidigt står de inför en vuxenvärld där våldet tar över, kravet att slåss för ett land, för makt, för olika värden.

Kvinnorna ser vansinnet, hotet mot människors väl och ve. Men också männen tvekar, och mitt i krutröken får deras längtan efter hem och familj och deras tvivel på det kloka i slagsmålet ta sig uttryck. Ändå är trycket att fortsätta slåss starkt.

Inte heller bland kvinnorna är det självklart att gå emot krigstraditionen men till sist har Lysistrate fått dem med sig, världens kvinnor, och de kan ta gemensam ton med svenskt 70-tal i sitt kvinnliga uppror och frambrytande kraft.

Det lönar sig. Kriget tar slut. Det hela mynnar ut i sång och dans som omedelbart får också publiken med sig. Det är en sång av det slaget som inte vill sluta, den får alla att dansa och hoppa. Od yavo shalom heter den och är gjord av palestinska och israeliska barn och ungdomar som vill det självklara – fred. Får de det?