Ungefär så kan man sammanfatta bakgrunden till att museet i morgon öppnar dörrarna till Stiftelsen Gyllenkrokens utställning Psykets historia. De vill bryta tystnaden och skammen kring psykisk ohälsa och dela med sig av sina kunskaper.

Utställningen är på Sverigeturné. Linda Zwamp följer den som guide, informatör och berättare. Hon har varit med och arbetat fram den och hon har egen erfarenhet av psykisk ohälsa att dela med åhörarna.

– Det kommer ofta fram besökare efter visningen och berättar att de känner igen sig, att de har upplevt något av detta själva eller har anhöriga som gjort det.

Med erfarenheten följer ofta frågan ”hur ska man hantera detta?”

Utställningen är ett sätt att berätta hur svaret sett ut genom historien, och om hur synen på vad som är normalt och onormalt, acceptabelt och oacceptabelt skiftar mellan olika samhällen och olika tider.

Den tar det från början och startar med de gamla egyptierna, som gav patienten öl att dricka för att göra de onda andarna snurriga och få dem att flyga ut.

Linda Zwamp knyter snabbt an till nutid:

– Även i dag självmedicinerar många med alkohol.

– I det antika Grekland talade Sokrates med sina röster, som han kallade Daimon, det som blivit demon, och det var rätt accepterat, berättar hon vidare tillsammans med Annica Engström, som jobbar på Bohusläns museum med design och även är verksam vid Gyllenkroken.

Tvärs genom historien försöker de hela tiden koppla tillbaka till samtiden, med berättelser från i dag om liknande tillstånd och erfarenheter.

Amuletter som bot och skydd finns till exempel beskrivna och Linda binder samman då och nu:

– Amuletter förekommer ju i dag också. Jag har en hästsko hemma för att få lycka, till exempel.

Men från lyckodjuret eller tursiffran kan det magiska tänkandet övergå i tvångstankar som begränsar livet. Vi befinner oss mest hela tiden i ett gränsland.

Och gränserna flyttar, ibland med mycket allvarliga konsekvenser. En del av utställningen handlar till exempel om hur diagnoser och tvång använts politiskt. Sovjetunionen, Nazi-Tyskland och Kina är tre exempel på stater där en psykisk diagnos – politisk villfarelse – kunnat leda till att man berövas friheten eller rentav bli dödad, som i 30-talets Tyskland under parollen eutanasi och barmhärtighet.

– Och i det antika Rom, som behövde soldater, ansågs feghet vara en sjuklig svaghet, säger Linda Zwamp.

Var gränserna går för vilka känslor man får leva ut och vilken omfattning skiftar också mellan tider och kulturer.

– Under vikingatiden var raseri något positivt. I dag är det kanske bara vid fotbolls- eller ishockeymatcher man får lov att skrika okvädningsord och skälla, reflekterar Linda Zwamp.

De rasande meneaderna som följde guden Dionysos i antikens Grekland är ett annat exempel på ett sätt att leva ut känslor och lustar som inte annars brukar betraktas som lämpligt.

Hur bemöter man då dem som inte mår psykiskt bra?

Narren vid de gamla hoven är ett exempel på en person som fick leva ut och säga saker som andra inte fick. Kanske en lättnad för en litet udda person?

Men samma uppförande betraktas ofta med olika ögon beroende på sammanhanget. Att tala i tungor på ett religiöst möte kan gå bra, men den som tungomålstalande kastar sig ner på trottoaren vid Västerlånggatan blir sannolikt förd till akuten.

Man finner också många behandlingsformer bland skärmarna på museet, från medeltida dårkistor, där människor kunde låsas in och kistorna staplas på varandra, till en vacker labyrint, i formen lik en hjärna, skapad av läkemedel som en av Gyllenkrokens besökare inte längre ville ta. Elbehandling, tvångströjor och åderlåtningar kan man också fundera över, liksom psykoterapiformer.

Annica Engström visar en bild av en kvinna i en tunn landstingsskjorta, som glipar över brösten. Det är Anneli. Bredvid fotot hänger en sorts kaftan i dubbelsydd kraftig bomull. Den kommer från 60-talets psykvård, i stadigt tyg för att hindra patienten att riva och slita sönder den.

Det visar sig att Anneli, en av Gyllenkrokens medlemmar och föredragshållare, med erfarenhet av återkommande psykoser och spännbältesbehandling, fått prova kaftanen och tyckt att den känns mycket bättre än den tunna skjortan som glider isär och blottar kroppen på en hudlös människa.

Behandlingsmetoder kan man vända och vrida på. Att kapa toppar och dalar i känslolivet kan vara ett sätt att lindra men också något som gör livet mindre färgstarkt. Det finns också en hel del exempel på människor som valt att dra ner på läkemedlen för att i stället försöka möta och hantera känslor och händelser.

Freud sitter som en liten docka bland sina böcker.

– Han insåg att svåra upplevelser under barndomen kunde skapa posttraumatiskt stresstillstånd, men det blev inte uppmärksammat förrän under 1980-talet, konstaterar Linda Zwamp.