Inledningen med Fribacka väg sätter tempot för kvällen. Magnus skickliga dragspelande binder samman bandet och ger snygga övergångar mellan låtarna. Det märks direkt att det är ett rutinerat och tajt band på scenen den här kvällen. Musikaliskt är det inget som fattas, bandmedlemmarna kompletterar varandra perfekt.

Perssons pack har spelat sedan 1989, med ett längre uppehåll på närmare femton år. För ett par år sedan gjorde de comeback med skivan Öster om Heden, vars omslag också används som bakgrund till spelningen. Deras texter är härligt jordnära där alla kan känna igen sig. Det är inte konstigt att flera andra svenska artister, till exempel Lars Winnerbäck, har inspirerats av dem.

Med några enkla meningar sätter man stämningen. Kärleken till småstaden och sommaren hörs tydligt i flera låtar. ”Välkomna till Uddevalla”, hälsar Per och river av kvällens bästa låt: Ikväll tar vi över stan. Setlistan är en blandning av både nyare och äldre låtar, även om de nyare överväger.

Publiken, som består av dryga hundratalet glada människor, är från början avvaktande och håller sig på säkert avstånd från scenen. Det krävs ett par låtar men sedan vaknar de till liv. Under de dansanta tonerna av ”Då är jag hemma, ja äntligen hemma” börjar det äntligen röra på sig i det ganska glesa publikhavet. Några par vågar sig närmare scenen och tar en svängom. Ett par låtar senare kommer även Per själv ner i publiken och bjuder upp till dans.

Perssons Pack har en närhet till de dryga hundra i publiken och det märks inte minst i snacket mellan låtarna. Per pratar inte bara till publiken utan förväntar sig även att de svarar.

Efter Bröllopsdag tackar bandet för sig, men publiken kräver mer och det dröjer inte länge innan de springer in på scen igen och levererar ytterligare ett par låtar. Ta mig tusen dagar härifrån avslutar kvällens spelning på Mortens och Per hälsar publiken att vi ses i baren. Sammanfattningsvis en bra spelning med mycket känsla och närhet, även om det inte hade varit fel med en lite större publik.