Tage Govik är Brastadbo, uppväxt på Govik. Namnet finns sedan 1832, då trakten var en del av Lahälla gård. Hans pappa kallades Albert i Govik, vilket förklarar sonens efternamn. Sitt första skolår gick han i Rixö skola, där lärarinnan hade ett knep för att få tyst på alltför pratiga elever. Hon klistrade några pappersremsor framför munnen på dem.

Han fortsatte på Lysekils gamla samrealskola, dit eleverna från landsbygden kom med tåg. Vid åttatiden på morgonen gick ett lämmeltåg med elever från stationen genom stan till skolan i Kyrkvik.

Hans första jobb var stenlastning i Lahälla. Skutor och ångare skulle lastas med knott/storgatsten.

– Vi var fyra man som kastade stenen i rälsburna järnkassar. Lika tungt var det att lyfta upp kantsten på lastbilsflaken. Fördelen var att man stärkte armarna.

Tage Govik var intresserad av teknik och maskiner och tog en ingenjörsexamen i Göteborg.

År 1952 började han på Uddevallavarvets ritkontor. Då skulle man starta tillverkning av huvud- och hjälpmotorer till varvets nybyggen. Till en början producerade man med licens från Götaverken.

Taxi för att hämta ny del

Dagarna efter en fartygsleverans hade tidningarna text och bild om provturen. Ibland hände det dock saker som det aldrig skrevs något om. Tage Govik minns provturen på en tanker då han upptäckte att startluftfördelaren inte roterade, den hade skurit. Reservfördelaren ombord var inte komplett.

Det blev telefonkontakt med varvet, som skulle ta fram en ny del. I väntan på den nya delen drev tankern i öppen sjö.

– Jag kördes med en livbåt till Marstrand för att ta en taxi till varvet. Att gå iland i Marstrand var inte så lyckat en sommardag för vi hamnade i färjeköer.

– När jag sent omsider kom tillbaka till tankern med lotsbåt hade man fått den gamla fördelaren att fungera igen.

Tanker exploderade

Tages Goviks jobb innebar flera resor utomlands. En resa som han aldrig kommer att glömma dateras till hösten 1961. Tillsammans med en resemontör, ”Lill-Kalle” Johansson från Uddevalla, flög han till Genua för garantiarbeten på ett av varvets byggen, den norska tankern Fernmount. Man hade påbörjat rengöring av tanken.

– Jag skulle gå akteröver när plötsligt midskepp och akterskepp bågnade. En explosion skakade fartyget och en eldflamma sköt upp från en manlucka. Jag visste inte vad som hänt när jag slungades framstupa på gångbron.

– Branden tilltog, det vrålande hemskt. Jag var klädd i en icke så ren overall, kilade till hytten, fick tag på rena kläder, pengar och pass. Jag förstod att vi måste gå i livbåtarna.

– Nya explosioner följde, några blev brända av eldslågor. Vi blev upptagna i en bogserbåt och man körde runt haveristen för att se efter så att ingen var kvar ombord.

Skrämd av åskan

– På eftermiddagen fick vi gå ombord igen för att kolla skadornas omfattning och för att hämta våra personliga saker.

Fernmount var som ett spökskepp. Tankern stank av olja och saknade el och ström efter explosionen. Tage Govik och Johansson tvingades övernatta ombord. Den natten blev kusligare än branden.

Inga livbåtar fanns och man lade sig med flytvästarna intill kojen. Alla var spända för det fanns ju gas i tankarna.

– Vid tretiden på natten väcktes vi av kraftiga smällar. Vi rusade ut på däck för att se vad som hänt. Smällarna kom från ett oväder.

Väl i land räknades de som skeppsbrutna och skulle vara med på en sjöförklaring. De lämnade rapport till norske konsuln och kunde lämna Genua efter en vecka.

– Vår teori var att explosionen orsakats av att någon av högtryckstvättarnas zinkanoder lossnat och att uppkomna gnistor tänt den gas som fanns på båten.

År 1966 började Tage Govik på Nohab i Trollhättan som hade 2 200 anställda. Han kom att arbeta med Nohabs dieselmotorer och deras kringutrustning. Bland annat gjorde han många kundbesök och gav tekniskt stöd vid försäljningar.

Efter ett långt yrkesliv gick Tage Govik i pension år 1995.