Jan är född i Lund, men lämnade staden som 15-åring. Han ville se världen genom att gå till sjöss. Första båten var tankern Pacific Clipper som ägdes av bokförläggare Einar Hansen. Båten låg i Dublin dit Jan skulle resa ensam. Innan avresan blev han uppkallad till Hansen som förklarade att Jan skulle undvika pubar när han mellanlandade i London. Besök i stället vaxkabinettet och Towern, var redarens råd.

Jan blev mässman på tankern, som gick på traden Västindien-Nordsjöhamnar. Fortsättningen blev gamla ångbåtar där Jan började som elev och slutade som smörjare och motorman.

En av båtarna var en gammal ångare, Idkerberg, som gjorde resor med udda laster.

– En last bestod av china clay (porslinslera) från Fowy, England till Portland, Maine, minns Jan.

De fem åren till sjöss avslutades på Göteborgsbåten Thuleland som seglade på Medelhavet.

– När vi anlöpte arabiska hamnar var vi förbjudna att komma till Israel och vice versa.

Läste till lärare

När Jan kom iland studerade han musik och akvarellmåleri och utbildade sig till lärare. Han bodde i Arlöv och fick anställning på en av de svåraste arbetsplatserna en lärare kunde tänka sig, nämligen Rosengård i Malmö. Av eleverna där kom 98 procent från andra länder. Jan undervisade i svenska och musik.

Han berättar:

– När jag och några nya lärare började förstod vi att undervisningen i svenska för invandare var misslyckad. I samma klass blandade man högskoleutbildade iranier med afghaner som inte kunde vare sej läsa och skriva. Vi gjorde nya grupper där eleverna kunde läsa på lika villkor.

Tuff miljö

Man tog fram en individuell kursplan för varje elev, lärarna fick använda sin fantasi för att skapa undervisningsmateriel när det saknades böcker.

– Jag jobbade där i 18 år, säger Jan. Visst var det en tuff miljö men jag stortrivdes och vi hade aldrig några större problem med undervisningen.

Under Malmötiden gifte han sig och familjen fick två barn som nu bor i Malmö och Östersund. Han kom sedan att skilja sig och hamnade på olika vägar i Lysekil.

Så hände det svåra

Jan gifte sig med en Lysekilsflicka och bosatte sig i Gamlestan. Han sökte läkarvård för smärtor i bröstet och fick beskedet att det handlade om en muskelskada. Smärtorna fortsatte och en dag körde ambulansen Jan till Uddevalla sjukhus. Där konstaterade man brott på stora kroppspulsådern, (aortaaneurysm), och det blev helikoptertransport till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Nio timmars operation räddade hans liv.

– Det svåra var när läkarna berättade att jag skulle bli lam från midjan och ner.

Efter lång konvalescens kunde Jan acceptera sitt kommande liv.

– Äktenskapet avbröts för jag kunde inte fodra att min fru skulle vårda mej. Vi skiljdes i bästa samförstånd, säger Jan.

Han har permobil som är suverän att färdas i, lägenheten är handikappanpassad och de hemtjänstinsatser han får är högklassiga. Gamlestan är en bra stadsdel att bo i och Jan har många vänner på stan.

– I ett jämlikt samhälle finns det inga handikapp, anser Jan, som då och då är ute och föreläser om handikappfrågor.

Fotograferade i Tyskland

Under Malmötiden reste Jan och andra fartygsintresserade till Kielkanalen för att fotografera båtar. De hyrde in sig på värdshus och med sig hade de kameror och fartygens bibel, Lloyds register of shipping. När det inte kom båtar pratade man sjöfart.

Den andra hobbyn är musik och sång. Under Skånetiden var Jan ofta ute och underhöll på offentliga sammankomster.Detta har han fortsatt med i Lysekil, bland annat genom visstunder på biblioteket.

När det blir varmare är Jan en trogen gäst i Lysekils centrum.

Terje W Fredh