"Lyckorna är jordens medelpunkt"
William Dawson har världsrekord i att ha varit befälhavare på flest antal fartyg och ingen annan svensk har varit lots lika länge som han. Båtar och hav är fortfarande en viktig del i hans liv när han nu fyller 70 år.
Relaterat
I trädgården vid huset i Ljungskile har William Dawson ett stort ankare. Det fick han av ett bogserbåtsbolag som tack för gott samarbete under många år. Sjöfartsmuseet har uppskattat det till att vara minst 130 år.Fotograf: Helena Amundsson
Fakta
JUBILAREN William Dawson
Fyller: 70 år den 1 juni.
Född: I Göteborg.
Bor: På Lyckorna i Ljungskile.
Familj: Sambon Elisabeth som tidigare drev underklädesbutiken Elizette i centrala Uddevalla, barnen Per och Jessica samt ett barnbarn och ytterligare ett barnbarn på gång.
Arbete: Har varit lots längs Trollhätte kanal och Göta älv i 36 år och utöver det jobbat som sjöbefäl på fartyg världen över.
Medlem i: Sjökaptensföreningar och herrklubbar, pensionärsorganisationen SPF samt jazzklubben L´Jazz i Ljungskile. "Jag är en föreningsmänniska".
Båtar: Äger en Hallberg Rassy 94 Cuter och en liten racerbåt.
Ser på tv: Nyheter och Landgång.
Läser: Bland annat tre olika dagstidningar.
Sportintresserad: Nej. "Det är så andefattigt".
Reser: Tar båten med sambon, gärna längs kanalerna i Europa, exempelvis i Frankrike och Tyskland.
Firar födelsedagen: Ute på sjön, ej nåbar. Senare med cirka 100 inbjudna gäster på hyrd restaurang i Göteborg den 6 juni.
William Dawson är född i Göteborg och han började tidigt att jobba till sjöss. 1964 startade han en lång karriär som lots längs med Trollhätte kanal och Göta älv. Han var då 24 år gammal och därmed Sveriges yngsta lots. Lotsyrket tycker han var ett härligt jobb och han trivdes med arbetstiderna.
– Jag jobbade oftast en vecka och var sedan ledig en vecka och så vidare. Jag jobbade sällan mer än 17 veckor om året.
Men de veckor när han väl arbetade var det mycket jobb och en stor del kvälls- och natttjänstgöring. Som lots biträdde han befälhavaren och visade vägen på fartygen som färdades längs med kanalen. Men i arbetet ingick även att ansvara för exempelvis att miljöregler följs. På den tiden var man som lots ute och åkte hela veckan och bodde i speciella lotsstugor.
– Idag åker lotsarna hem efter varje pass. De jobbar mycket mer idag än på den tiden och har mer betalt, säger han.
Arbetstiderna innebar att William Dawson hade mycket ledig tid hemma, men han är inte den som vill vara sysslolös utan han arbetade en del även då. Efter att ha gått sjöbefälsutbildning jobbade han som befälhavare på fartyg världen över, och det är något som han fortfarande gör.
– Jag har alla behörighetspapper up to date till 2014, säger han.
Lotsyrket slutade han med för tio år sedan eftersom pensionsåldern för lotsar är 60 år. Han var inte så förtjust i att sluta vid 60 eftersom han fortfarande tyckte att det var roligt att jobba. Men det finns efterfrågan på sjöbefäl och han får hela tiden nya förfrågningar om kortare arbeten.
– Sen pensionen har jag haft många roliga jobb på fartyg över hela världen. Men jag vill inte ta jobb från någon yngre utan jag hoppar in när någon blir sjuk, ska vara pappaledig eller liknande. Jag söker inte jobb själv utan det är rederier som ringer och frågar.
Genom sina resor med fartyg i världen har han sett mycket och träffat många människor. Han har märkt att Sverige som land är ganska okänt men att den svenska kungafamiljen är välkänd.
– Jag är rojalist. När jag rest runt i världen har jag märkt att ingen vet var Sverige ligger men kungen och drottningen känner alla till. Kungafamiljen är den bästa PR som finns, menar William.
Förutom att jobba på världshaven har han fullt upp med diverse andra aktiviteter. Arbete på fartyg skapar gemenskap och han har mycket kontakt med gamla arbets- och klasskamrater.
– Vi är till exempel tre gamla klasskamrater som har hållit ihop i 55 år. Vi hörs på telefon nästan varje dag.
Just telefonen är en viktigt detalj i Williams liv. Han pratar mycket i telefon men han sitter även en del framför datorn.
– Jag är lättroad, säger han.
William Dawson beskriver sig som en riktig föreningsmänniska. Han är medlem i många föreningar som har med hans yrke att göra, och han och sambon Elisabeth är med i den lokala jazzklubben L´Jazz. Film är också ett intresse och paret går varje tisdag till Ljungskile folkhögskola för att se på filmen som visas av Ljungskile filmstudio.
– Det är hög kvalitet på filmerna som visas där, säger han.
Han och sambon är även medlemmar i SPF och de brukar delta i deras vandringar. Naturligtvis äger han också två båtar som han och Elisabeth, som även hon är båtmänniska, tar kortare eller längre turer med.
William Dawson har med andra ord fullt upp på dagarna.
– Ja, jag får inte plats med mer aktiviteter, säger han.
William och Elisabeth har bott på Lyckorna i Ljungskile sen 1990. William fick upp ögonen för platsen när han 1951 var sommarbarn här och senare bodde här på somrarna.
– Jag trivs jättebra. Jag kommer aldrig att flytta härifrån. Jag ser Lyckorna som jordens medelpunkt.
@bohuslaningen
facebook












































