– Nej, det finns de som har det värre. Jag fick ryggen utdömd redan 1970 på sjukhuset i Uddevalla men de lurade mig, än hänger jag med. Blir lite stel i ryggen när jag har suttit en stund men jag hugger fortfarande i med snöskyffeln när det behövs.

Lennarts vagga stod i Horntveten, Färgelanda.

Sexårig skola

– Mina föräldrar, John och Alfhild Blom, var statare och torpare och flyttade runt till 28 olika ställen innan de år 1950 slog sig ner på Bräcke norr om Högsäter. Det var en ny flyttning mest varje år på Dalboslätten och i Valbodalen. Det var enkelt att flytta på den tiden, det var till att låna en häst och kärra, lasta på det lilla bohag som fanns och dra i väg till nästa ställe. Min mor hade femton syskon, tre av dem är fortfarande i livet.

Lennart fick gå sex år i skolan i Högsäter och konfirmerades 1944. Långt tidigare fick han rycka in i arbetet på torpen där familjen bodde.

– Ibland fick man gå upp extra tidigt för att hinna hämta kreatur eller hjälpa till med något annat innan man gick till skolan.

När familjen till slut kunde köpa Bräcke och slå sig ner där var det slut med kringflackandet.

– Jag stannade kvar hemma och drev jordbruket tillsammans med farsan till 1969, berättar Lennart.

Saknar arbetet

Han drev samtidigt en maskinstation, köpte in de maskiner som behövdes och åkte runt och hjälpte andra bönder med det de själva inte hade maskiner till.

– Jag minns särskilt en vår när vi var på 24 olika ställen och gjorde olika jobb. Det var att plöja, harva och köra gödsel till exempel. Den våren gick det både dag och natt. På vintrarna var det ofta snöröjning när det var mycket snö som det är den här vintern.

– Jag saknar faktiskt den där tiden även om det var väldigt mycket jobb. Men egentligen är det väl bäst att vara ifrån det nu på gamla dar.

År 1969 slutade Lennart i jordbruket och tog anställning hos Sundquist & Windt i Högsäter, Snett och vint som fabriken kallades.

– Där var jag kvar i 23 år fram till pensioneringen 1995. Jag trivdes bra i fabriken, hade bra jobb och fina arbetskamrater. Jag jobbade mycket vid sågen men hade också uppgifter på andra håll i tillverkningen.

Försvunnen service

Familjen bodde i egen villa i Högsäter. Numera bor Lennart ensam i sonen Mats hus vid Genavägen. Lennart blev ensam vid hustrun Sivs bortgång 1982. De gifte sig 1955 i Rännelanda kyrka.

Lennart trivs och har alltid trivts mycket bra i Högsäter.

– Men det är tråkigt att det har gått utför med servicen så som det har gjort. Förr var ju Högsäter ett mycket blomstrande samhälle, säger Lennart och räknar upp en del av det som försvunnit med åren.

– Vi har haft egen läkare och tandläkare, apotek och försäkringskassa. Järnvägen till Uddevalla lades ner 1964.

– Vi hade ett par klädaffärer, Bruus och Genhagen, tre livs-medelsaffärer, två privata och Konsum, en fiskaffär, två charkuterier, två bagerier, sportaffär och elaffär.

Även fjärdingsman

– Dessutom pappers- och frukthandel, present- och leksaksaffär, två skomakare, en trätoffelfabrik, mekanisk verkstad, två möbelaffärer och begravningsbyrå.

Uppräkningen av försvunnen service blir ännu längre.

– Här fanns ju hotell och pensionat, kaféer, tvättstuga, fjärdingsman. Detta är en del av det jag kommer ihåg men det finns säkert mer som försvunnit från Högsäter. Och det verkar inte vara slut än, det senaste är väl att bensintappen ska läggas ner så vi inte kan tanka våra bilar här hemma längre. Det är en väldigt tråkig utveckling det här.

Jakt har varit och är ett av Lennarts intressen.

– Jag jagade mest småvilt som hare, räv och rådjur, älg bara någon enstaka gång på drevet. Efter kriget jagade vi en del ekorre. Det var lite pris i ekorrskinnen på den tiden.