Blogg - publik

Klackarna i taket

Blogginlägg

1. POMANIS SAJT
   Nu är den äntligen uppe. Här kan ni kolla in det nya popkulturella magasin jag är moderedaktör för. Jag kommer också bloggar därifrån i fortsättningen, förj mig här.
   x
   
   • • Caroline Johansson
     • 1 mar 2011 12:19
     • Taggar: popmani
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

2. När det går fort.
   Jag har varit en av de sämsta bloggarna i lite över en vecka nu. Men det beror mest på att jag jobbat på att rusta upp mitt liv. Den där sjukdomen den gav sig inte, det spelade ingen roll hur mycket jag försökte bestämma över den. Det var först efter att  jag gått igenom en flaska hostmkedicin och kände mig söndertrasad inuti som den gav sig av. Och då återstod det att ta tag i allt jag inte hunnit med under min nästan två veckor långa sjukperiod.
   
   Jag har varit mailkung, jag har streetstylat i London, jag har haft min brorsa på besök, jag har styrt upp intervjuer och planerat de kommande månaderna, jag har försökt hålla mig uppdaterad om modevisningarna och skrivit. Fy bubblan vad jag har skrivit. Allting blev så pang på, min hostvakuumfyllda hjärna tänkte endast på att inte hosta, så när världen liksom gjorde sig påmind igen så insåg jag att den är ganska stor.
   
   Därför när min ena halsmandel svullnade upp i torsdags så kändes det som om jag föll genom ett hål i marken. Jag proppade i mig värktabletter, Lemsip, drack the i mängder och åt allt-pommes, choklad, grönsaker, frukt, bröd- för att få i mig alla vitaminer (och socker) som skulle kunna rädda mig från ännu mer sängliggande.
   Och det hjälpte tydligen, för det enda jag känner av nu är en molande värk i axeln som innebär att jag suttit för mycket vid datorn.
   
   Sist skule vi ju räkna ned, från tio, och idag är vi på två. På tisdag lanseras popmanisajten och från och med då bloggar jag där. Jag kan avslöja att det ser finfint ut och jag typ spricker av glädje.
   
   • • Caroline Johansson
     • 27 feb 2011 23:25
     • Taggar: popmani
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

3. Londons modevecka och nedräkning
   Igår gick jag upp tidig morgon för att åka in till London och modeveckan. Jag såg ut lite såhär.
   
   Jag och min vän Chloe gick upp väldigt tidigt för att hinna till första visningen som var Jena. Theo. Om sanningen ska fram så sov jag faktiskt INGENTING natten innan för jag fick någon slags torrhosta där det kändes som om ingen dammat min hals på minst 100 år. Jag trodde därför att jag lagom framåt eftermiddagen skulle tuppa av, men inte, jag kände knappt av det. Däremot var det väldigt skönt att sova ut idag.
   
   Jag ska visa er en himla massa bilder från visningar och Londons gator, men mitt ena minneskort är ute på vift så det blir en annan dag. Istället så får vi köra en nedräkning. POPMANIs sajt kommer att lanseras inom kort, det exakta datumet är inte spikat men jag tycker vi räknar ned rån 10, kanske får man hoppa över ett nummer eller två men det är ju bara finfint. Då kommer jag också byta blogg, nytt namn och allt har den och det tror jag kommer bli himla bra.
   
   • • Caroline Johansson
     • 19 feb 2011 12:56
     • Taggar: london fashion week london modevecka popmani
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (3)

4. Saker som är bra och saker som är mindre bra
   Vi börja med det dåliga, då kan det bara bli bättre sedan. Och jag tjatar verkligen på om det här, maler på i alla evighet, men om det bara ville ge med sig så hade inte det behövts. Det är jag mot sjukdomen. Och jag tänker vinna.
   
   I drygt två veckor har jag känt mig lite ur fas, det som började som ett lätt illamående eskalerade till en torrhosta som ekar tomt och känns som om den ska spränga hela bröstet. Och då hostar jag hela långa natten. Varenda andetag kittlar igång den där nedrans hostan. Och inte kan jag andas heller, hör ingenting för jag har lock för öronen och är gift med Kleenex. En sponsring från näsduksföretaget hade varit på sin plats.
   
   Så i tisdags när jag tog bylinebilder så kände jag mig som mest lungsjuk och i takt med kamerans klickande så skiftade min ansiktsfärg från english-blek till svensk sönderbränd på Mallorca. Fast det var kul så man glömde bort det där, ok sköt undan det där, under tiden. Sedan hoppades jag bara att benen skulle bära mig hem, vilket de gjorde och så säckade jag ihop i sängen, utan röst och med hostan som enda sällskap. Och Kleenex var såklart med på ett hörn.
   
   När jag vaknade imorse svalde jag lydigt den där hostmedicinen, som triggar igång hostan på något vänster och så fick jag ligga och glo i taket i någon timma medan jag hostade. Sedan släpade jag min kropp som kändes som en enda stor degklump till affären där jag köpte glass och Lemsip. För nu ska jag för sjutton bli frisk. Sedan har jag mest legat, hela dagen lång i in säng. Och jag, världens mest rastlösa människa har hållt på att kola vippen. Har glidit in och ut ur någon slags dvalaliknande sömn och nu kan jag förstås inte sova.
   
   Tog dagens fjärde dos för en stund sedan så jag hostar som bäst nu, fast jag tycker nog att hostan avtagt markant. Det låter inte ihåligt i luftrören längre. För imorgon är det torsdag och det är dagen innan jag ska till London Fashion Week som börjar på fredag och jag måste vara frisk tills dess. Och det kommer jag vara, för jag har bestämt mig att jag ska bli frisk nu. Jag har bestämt mig för att jag måste orka sitta upp i mer än en kvart imorgon och jag har bestämt mig för att vad som än händer så ska allt falla på plats. Och när jag väl bestämt mig, så blir det så. Att jag blir frisk innebär också att det är slut på det här sjukdomsbloggandet och det tycker jag är värt en fanfar.
   
   Snart så kommer en överraskning. Surprise som vi säger här i England.
   
   • • Caroline Johansson
     • 17 feb 2011 00:29
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

5. Bill Cunningham New York Trailer
   Sist på bollen?  Men det har gjorts en dokumentär om New York Times streetstyle-fotograf Bill Cunningham, eller som han  egentligen heter: William J. Cunningham, som kommer att släppas i USA den 16e mars.
   
   Jag skyr science-fiction, animerat och vampyrer som pesten men är en riktig sucker för dokumentärer, att få en inblick i någon liv är så fantastiskt. En dokumentär om Bill Cunningham, en av de äldsta man ser springa runt i sin blå, ganska slitna jacka, bland modefolket på Paris, Milano, London och New York, känns inte som om den kan bli annat än fängslande från första till 88e minut.
   
   
   
   
   
   
   
   • • Caroline Johansson
     • 16 feb 2011 12:04
     • Taggar: bill cunningham
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)