Ett skepp kom lastat med förnödenheter. I närbelägna farvatten seglade en gång Odysseus och lät sig surras vid masten för att kunna höra sirenerna sång. På samma sätt blev Ship to Gaza en dyrköpt möjlighet för omvärlden att höra de skärande sirenerna genljuda från Mellanöstern.

Att den israeliska regimen - denna enögda cyklop - gjort sig skyldig till övervåld är uppenbart. Däremot får en del av de efterföljande reaktionerna en bitter eftersmak. Antisemitismen ökar. Enskilda judar i Sverige hotas. Säkerheten kring judiska församlingar och skolor runt om i landet skärps. Vem hör nödropen från Sveriges judar? I Malmö har judar under flera års tid försökt få kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) att lyssna. Utan resultat. Tvärtom har Reepalu vid flertalet tillfällen uttryckt att den Judiska församlingen i Malmö ska ta avstånd från staten Israels politik i Gaza. Men vad har den enskilda juden i Malmö med den israeliska regimen att göra?

Under den gångna veckan har Sverigedemokraterna presenterat en skuggbudget. I torsdagens Kulturnyheter i P1 blev det tydligt att SD endast vill stödja sådant som understödjer SD:s ideologi. All form av kultur är alltså inte önskvärd, särskilt inte mångkultur och definitivt inte konst som provocerar SD. I en löjeväckande intervju hänvisar SD:s Johnny Skalin till en utställning i Lund - som han inte har sett och inte ens kan redogöra för vad den hette eller var den ägde rum - och säger att ”sånt vill vi ha bort”. Jag tror knappast att jag behöver påminna om vem som brukar tillskrivas orden ”När jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver”.

En fråga av samma kaliber togs upp i söndagens Kaliber i P1, där röster från religiösa ungdomsförbund gav sin syn på homosexualitet. Det är skrämmande att höra hur tonåringar indoktrineras i fördömande fördomar och degraderar homosexuella till andra klassens människor. Homosexualitet är som ett godisberoende som man kan bli fri från, säger exempelvis en ung tjej. En ung homosexuell kille berättar hur han gick med i Pingströrelsen i tonåren och blev slagen med en Bibel i huvudet för att den homosexuella ”demonen” skulle drivas ut. Som om inte detta vore uppseendeväckande nog är dessa oroväckande inskränktheter och kränkningar statligt subventionerade av Ungdomsstyrelsen som varje år delar ut miljontals kronor till organisationer som ska stödja integration och jämställdhet...

Judar förföljs. Entartete Kunst. Homosexuella hotas. Jag får titta i almanacken för att förvissa mig om att det verkligen är 2010 och inte 1935. Vad hände med de mänskliga rättigheterna? För att inte tala om de medmänskliga skyldigheterna.