I lördags inledde han med revykuplett innan Tennyson och sedan musikalfinal: Nu ska vi vara snälla, Nyårsklockan och Vår bästa tid är nu. Inte mig emot. Jan Malmsjö är den störste vi har. En ensidigt mångsidig skådespelare som jag beundrar gränslöst. Men även solen...

Medan Malmsjös företrädare på Skansen förhöll sig bokstavstrogna till Nyårsklockan har han gång efter annan känt sig nödgad att ändra. Det som Malmsjö förmodligen kallar konstnärlig frihet, kallar jag klåfingrig frigjordhet.

Den högstämda tonen och ordvalen i Nyårsklockan är tätt sammanflätade med det nationalromantiska 1850-tal när den skrevs. Nyårsklockan bör få vara just så otidsenlig som den är. Bara då kan den trots allt tala till vår tid genom att vi speglar oss i det förgångna och ser oss själva förklarade. Om man moderniserar bilder i dikten för att få dem att kännas mer träffande kommer förvisso dessa bilder att kännas mer aktuella, men resten kommer plötsligt kännas ännu mer antikverat.

Sedan flera år har Malmsjö ändrat ”Ring ut till tystnad diktens gatularm, men ring till sångarhjärtan skaparglöden” och säger i stället ”Ring ut det meningslösa gatuvåldets larm och ring till allas hjärtan kärleksglöden”. Det må vara hänt. Det blir möjligen begripligare, men också mer slätstruket och schlageraktigt än Tennyson.

Vid tolvslaget häromkvällen utelämnade han dock en hel rad: ”Ring hatet ut mellan rik och arm”. Det blir bekymmersamt såväl metrisk som etisk. Att helt sonika stryka en rad i rimmad vers blir konstigt eftersom rytmen bryts och raden innan: och ”ring hugsvalelse till sargad barm ” tvingas står där naken utan sitt rim.

Ur etisk synpunkt: varför ska vi inte ringa ut hatet mellan rik och arm? Malmsjö gav en förklaring i Aftonbladet: ”Ring hatet ut mellan rik och arm, det är rena rama 1800-talet. Det finns ju inget annat än hat för dessa bonusmiljonärer och miljardärer som vräker sig omkring medan andra verkligen är arma. Det är en skymf mot alla... ring hatet ut mellan rik och arm. Det är inte bra.”

Jag förstår naturligtvis Malmsjös köksbordsargumentation, men konsekvensen blir att han medverkar till att aktivt ringa in hat emellan rik och arm. Det är inte konstigt att vi arma sitter på skuldberget och blir heligt förbannade över den måttlösa girigheten i samhället. Men hatet kan väl inte vara drivkraften för att ringa försoning in till jordens släkten?

Man kunde ju tycka att de rika skulle kunna kosta på sig att visa sig medkänsla, men om de inte vill det får vi arma föregå med gott exempel: det kan bli rena rama 2000-talet. Ring hatet ut mellan rik och arm. Det är bra.

Gott nytt år!