Problemen har varit många sedan projektet klubbades igenom hösten 2007. Ändå är det först på sista tiden som de ansvariga för Vård 2010 börjat erkänna att allt inte har blivit som de tänkt sig. Det kan ses som ett sundhetstecken även om de ännu – möjligen för att de egentligen inte har något annat val – framhärdar att projektet är en framgång.

Frågan är hur länge man lyckas upprätthålla denna fasad, när det är uppenbart att problemen som uppkommit inte är helt enkla att lösa.

Ett grundläggande misstag, som gjordes från början var att allt skulle vara klart och genomfört hösten 2010.

Tre år är inte en särskilt lång tid att i grunden omorganisera en sådan stor organisation som NU-sjukvården. Planerna, som ligger till grund för den stora omstruktureringen, togs fram under en relativt kort tidsperiod.

Personalen hade få möjligheter att påverka processen. Det fanns varken något intresse eller tidsmässigt utrymme för att jämföra olika förslag – det fanns ett förslag att ta ställning till, som utgick från att den akuta vården skulle finnas på ett sjukhus och den planerade vården på ett annat.

Att det inte finns några vattentäta skott mellan akut och planerad vård tycktes inte bekymra de ansvariga – vare sig politiker eller tjänstemän.

Det kan vara en anledning till att de heller inte tycktes vara mottagliga för de kritiska synpunkter, som framfördes mot uppdelningen.

Inte heller beaktade de exempelvis det motförslag om hur vården skulle kunna delas upp, som presenterades av Arbetsgruppen NU-sjukvårdens utveckling.

Visst presenterades detta förslag i elfte timmen, men det pekade ändå på att vården skulle kunna delas upp på ett annat sätt – att ett sjukhus fick ta hand om den medicinska vården och det andra den kirurgiska vården.

Det fanns också en spridd misstänksamhet mot Vård 2010 – framförallt bland de som arbetade på Uddevalla sjukhus. Men då tidgränserna var så snäva fanns det ingen tid att förankra förslaget hos personalen.

Något utrymme för kritik fanns heller inte. Tvärtom, det finns gott om vittnesmål om hur en tystnadskultur har växt fram på Uddevalla sjukhus.

Allt fler väljer att sluta och söka arbete någon annanstans. Värdefull kompetens har gått förlorad och den kommer bli svår att ersätta.

Med åren har de svagheter som fanns med från början i planen för Vård 2010 blivit allt synligare. De ansvariga för projektet har också blivit tvingade att laga och lappa planen. Det som i dag är Vård 2010 skiljer sig i väsentliga delar från den ursprungliga planens uppdelning av vården mellan sjukhusen.

Det är alltid lätt att vara efterklok och peka på de fel som begåtts, men i detta fall skiljer sig inte kritiken i efterhand från den som framfördes från början. Problemet är bara att ingen i ansvarig ställning velat ta den till sig – varken då eller nu.