Sahlin är långt från den enda som uttalat uppskattning för Richard Wilkinsons och Kate E Picketts bok Jämlikhetsanden. I boken drivs, med siffror och diagram, tesen att människor mår bättre och lever längre i jämlika samhällen.

Från socialistiskt och socialdemokratiskt håll har Jämlikhetsanden tagits till intäkt för att det finns en vetenskaplig grund för att samhällen bör byggas genom en omfattande omfördelningspolitik.

Mot detta finns invändningar, ofta från människor som inte är socialister eller socialdemokrater utan snarare liberaler och borgerliga. Ett exempel är boken Jämlikhetsbluffen, där journalisten Christopher Snowdon har fyllt på Wilkinsons och Picketts diagram med fler länder. Snowdon konstaterar att beroende på vilka länder man jämför blir sambanden mellan jämlikhet och välmående olika starkt, eller till och med omvänt.

I den svenska utgåvan av Jämlikhetsbluffen har nationalekonomen tillika krönikören i Bohusläningen Andreas Bergh skrivit förordet.

Bergh visar att både Jämlikhetsanden och Jämlikhetsbluffen är problematiska böcker, eftersom de försöker visa orsakssamband genom punktdiagram. Snowdons bok blir därmed en ”implicit kritik av punktdiagrammets begränsningar”, skriver Bergh.

På ett seminarium i Stockholm i förra veckan diskuterade Andreas Bergh de båda böckerna med Daniel Suhonen, redaktör för SSU:s idétidskrift Tvärdrag och kulturskribenten Ulrika Kärnborg. Den senare är en av många kulturskribenter som skrev uppskattande om Jämlikhetsanden.

Kärnborg har kallat boken en av de mest övertygande och välargumenterade hon läst på tio år. På seminariet vidhöll hon att det är en mycket viktig och bra bok.

Daniel Suhonen instämde, men menade samtidigt att man varken vinner eller förlorar samhällsdebatten över enskilda diagram, och att det är möjligt att det finns vissa faktaproblem i boken.

Bergh å sin sida menar att Jämlikhetsanden lider samma problem som påståenden av typen ”barnet kom strax efter storken, således var det storken, som skapade barnet”.

Den svenska lanseringen av Jämlikhetsanden skapade stor medial uppmärksamhet. Boken hyllades i en mängd svenska medier, och fick även stort genomslag bland politiker. Det den hyllades för var ofta just vetenskapligheten, vilket är märkligt, givet att Snowdon så lätt lyckas använda samma metoder och nå motsatta resultat.

Vetenskap som påstås bevisa din världsbild är naturligtvis lockande. Men orsakssamband är sällan enkla och entydiga. Förhoppningsvis kan diskussionen kring Jämlikhetsbluffen leda till att fler tyckare tar det försiktigt med hänvisningarna till det förment vetenskapliga i den politiska argumentationen framöver.