För 25 år sedan var det många äldres skräck att hamna på långvården eller på något av dåtidens äldreboenden. I dag har pendeln svängt åt andra hållet. Många äldre fasar inför tanken att inte få flytta till ett äldreboende. Att de inte anses tillräcklig sjuka och hjälpbehövande nog. Att de ännu en tid blir kvar hemma i den isolering, som endast bryts av hemsjukvårdens och hemtjänstens dagliga omvårdnad eller av nära och käras mer sporadiska besök.

Systemet, som reglerar äldrevården är helt enkelt alltför stelbent. Det finns inte en patentlösning som passar alla. Det senaste exemplet på detta – historien om Maggie och Torsten – har Bohusläningens läsare kunnat ta del av de senaste dagarna. Efter 65 års äktenskap fick Maggie en plats på ett äldreboende. Men till skillnad från Maggie ansågs inte Torsten ha behov att bo på ett särskilt boende, han fick därför inte flytta med. I gårdagens tidning framgick det dock att historien fått ett lyckligt slut. Omsorgsnämnden i Sotenäs har beslutat att paret ska få bo ihop.

Men långt ifrån alla och i synnerhet inte anhörigvårdare som Torsten har kraften eller orken att ifrågasätta kommunens beslut. Torsten tillhör undantagen, de som inte accepterar att bli satta i ett fack. Han begärde omprövning av besluten, överklagade till förvaltningsrätten och kontaktade media. Men för varje Torsten finns det ett antal äldre, som varken själva eller med hjälp av anhöriga orkar, vill eller vågar ifrågasätta kommunens bedömning. Många av dem hamnar därför i kläm.

För enligt den gällande normen ska alla som kan bo kvar hemma, vare sig de vill eller inte. Under tiden som denna norm har gällt, har antalet platser inom äldrevården och sjukhusens geritrikavdelningar minskat. I vissa kommuner har denna nedrustning gått så långt, att det inte längre finns plats för alla som behöver vård och långt mindre för alla som av olika skäl inte längre vill bo kvar hemma.

De senaste åren har dock en annan utveckling börjat skönjas. Det är också hög tid att något görs. Från och med år 2020 kommer andelen äldre i befolkningen att öka kraftigt.

Det sistnämnda är en anledning till att regeringen tillsatte den så kallade äldreboendedelegationen. I dess slutbetänkande återlanserades bland annat idéen om trygghetsboenden – det som på 1980-talet kallades serviceboenden. Boenden med lite extra service för dem som känner sig oroliga, otrygga eller socialt isolerade och inte längre vill bo kvar hemma. Runt om i Sverige, bland annat i Sotenäs, planeras det nu för denna typ av boenden. De kan bli ett bra komplement till dagens äldreboenden.

Men fler sorters boenden räcker inte till för att göra vården mer flexibel och anpassad till individens behov. Det behövs fler goda förslag. Folkpartiet har nyligen kommit med ett. De föreslår bland annat att det ska lagstiftas om en parboendegaranti, vilken möjliggör för äldre att fortsätta bo ihop om de själva vill.