Trots att politiken är långt ifrån spikad jobbas det ändå just nu för högtryck i de olika partihögkvarteren. De slutgiltiga strategierna om hur valet ska vinnas gås igenom. Valrörelsen 2010 kommer att bli jämn samtidigt som väljarna blir alltmer lättrörliga. De trogna väljarna som står fast vid sitt parti i ur och skur blir allt färre. Det är kanske därför inte så konstigt att det planeras och läggs upp strategier om hur både gamla och nya väljare ska övertygas om att ett visst politiskt alternativ är det rätta att rösta på. Problemet är bara att de olika kampanjerna tycks bli ganska lika.

Det finns en minsta gemensamma nämnare som förenar dem och det är Barack Obama. Det kan tyckas en smula underligt men de svenska kampanjstrategerna är inte först och främst är intresserade av Obama som person. De är i stället ute efter hur han och hans medarbetare utformade den oerhört framgångsrika valkampanjen, som gjorde honom till president.

Det är därför som partierna exempelvis satsar stort på de sociala medier – Facebook, bloggar och Twitter – som gav en sådan skjuts till Obamas kampanj. Syftet är att mobilisera väljarna och göra så många väljare som möjligt till valarbetare i det lilla. Framför allt tror man sig kunna nå andra väljare än de som dyker upp på de mer traditionella mötesarenorna som torgmöten.

Frågan är om de lyckas. De finns de som tvivlar på att det går att överföra Obamas kampanj direkt till Sverige. I en artikel i tidskriften Riksdag och departement vanar till exempel professorn i journalistik och politisk kommunikation Jesper Strömbeck, att det finns en övertro hos många "att man via Facebook och andra sociala medier når nya väljare." Strömbeck påpekar att användandet av dessa medier i huvudsak styrs av intresse. Han tror därför inte att särskilt många osäkra väljare kan vinnas över med hjälp av de sociala medierna.

Så frågan är alltså hur man ska lyckas väcka entusiasmen. Alliansen lyckades till viss del med detta under den förra valrörelsen, men det är inte lika lätt att göra om konststycket, när man inte längre upplevs som det nya, oprövade men fräscha alternativet.

Den rödgröna koalitionen är visserligen ny och oprövad i denna valrörelse, men Socialdemokraterna som det tongivande partiet inom koalitionen upplevs knappast inte som ett nytt och fräscht regeringsalternativ efter partiets långvariga innehav av regeringsmakten.

Kanske inser både Moderaterna och Socialdemokraterna att gamla beprövade metoder ändå har sina poänger. Båda partierna ger sig därför ut för att knacka dörr för att föra personliga samtal med de väljare som väljer att lyssna.