Vin till maten. Bakelser till efterrätt. Ett glas Baileys framåt kvällskvisten. Det är inte en beskrivning av livet på en trevlig semesterort – utan vardagen på det omskrivna äldreboendet Lotte i centrala Köpenhamn.

När man hör ordet äldreboende går tankarna lätt till långa korridorer, sjuksängar och sterila miljöer. Men Lotte är uppbyggt för att kännas så hemlikt som möjligt. Den som vill sova länge om morgnarna får göra det. Den som vill röka får fortsätta med sina vanor. Och då och då åker de boende iväg på semester. För ett par år sedan intervjuades vårdbiträdet Lone Liebe i Sydsvenskan om en sådan resa, till Menorca: Vi fick baddräkterna på dem, drog rullstolarna ned till stranden och så bar vi dem ut i Medelhavet. På stranden hade vi kallt vitt vin och öl.

Det låter som rena drömmen jämfört med många svenska äldreboenden. Visst finns det gott om kloka, engagerade vårdarbetare i Sverige, liksom det finns äldreboenden med vacker inredning och hög medicinsk standard. Men alltför ofta fokuserar den svenska omsorgen på de äldres fysiska behov och glömmer de själsliga. Av effektivitetsskäl tvingas alla boende in i samma mall: upp tidigt på morgonen, gröt till frukost, dusch en gång i veckan, pilsnerfilmer på tv:n.

Förhoppningsvis kan en förbättring vara på väg. På Svenska Dagbladets debattsida skrev Centerpartiledaren Maud Olofsson häromdagen, att lagen om valfrihet i äldreomsorgen borde bli obligatorisk.

Lagen innebär i praktiken att pengarna följer den äldre. Det är personen som har fått exempelvis hemtjänst beviljat som sedan bestämmer om hjälpen ska komma från kommunen eller från någon privat hemtjänst. I dag har drygt 80 kommuner infört systemet och 113 utreder fortfarande frågan.

Ökad valfrihet kan i vissa fall komplicera tillvaron. Den som exempelvis är på väg att insjukna i demens måste kunna lita på att få hjälp av kommunen att hamna rätt. Men för alla dem som vill styra över sin tillvaro – och de är många – är lagen om valfrihet en riktig frihetsreform.

På torsdagen förklarade även folkhälsominister Maria Larsson i Ekot att regeringen nu vill utreda möjligheterna att servera alkohol på äldreboendena. Ett glas vin till söndagsmiddagen är sådant som ökar livskvaliteten för de äldre, sade hon.

Också det är ett steg i rätt riktning. Det märkliga är att sådana regler inte redan finns. Det borde vara en självklarhet att också äldre ska få välja dryck till maten. Vissa vill ha en pilsner till middagen, andra föredrar vatten. Varför skulle människor tappa alla preferenser med åldern?

Idealet vore om det fanns ett otal typer av boenden att välja mellan: Ett där man kan ha kvar sina husdjur. Ett där det finns en stor trädgård att påta i. Ett där pengarna satsas på årliga solresor.

Chansen att det scenariot blir verklighet är betydligt större med alliansens tilltro till nytänkande och entreprenörskap än med oppositionens misstro mot privat vård och omsorg.