Från början sattes det ett investeringstak på 30 miljoner kronor för ombyggnaden av Björnhuset. Det är ett tak som för länge sedan sprängdes. Den senaste uppskattningen av vad ombyggnaden kommer kosta kommunen uppgår, som Bohusläningen skrev om i veckan, till cirka 84 miljoner kronor. 12 miljoner kronor över det tak på 72 miljoner kronor som kommunfullmäktige beslutat om.

Kostnaderna för att förvandla Björnhuset till ett – som kommunen beskriver det – nav för livsmedelbranschen kan alltså under resans gång nästan ha tredubblats. Nu har visserligen ombyggnationen stoppats, men drömmarna och visionerna för huset lever ändå vidare. I ett sammanträdesprotokoll från kommunstyrelsens arbetsutskott daterat den 10 februari framgår det att kommunstyrelsen beslutar att dess ståndpunkt att Björnhuset ska utgöra ett livsmedelskluster ligger fast.

Problemet är bara att det i nuläget inte finns tillräckligt många företag inom livsmedelsbranschen som är beredda att flytta in i lokalerna, trots att kommunen erbjuder mer än generösa villkor. För var kan man annars på egen hand få specialdesigna sin lokal utan något krav för godkännande i förhand. Räkningarna skickas till kommunen, som enligt gällande hyresavtal tar ut så låga hyror att de inte kommer att kunna täcka sina kostnader.

För att få hyresgäster till Björnhuset är kommunstyrelsen – enligt protokollet från arbetsutskottet – "beredd att upplåta lokaler till företag inom andra branscher under förutsättning att övriga hyresgäster accepterar en sådan lösning". Kommunen ska i sin tur försäkra sig om att detta inte kommer att utgöra ett hinder för "den långsiktiga utvecklingen av livsmedelsklustret. Dessutom ska det finnas starka skäl till att anta att företagets planer för sin utveckling är till gagn för kommunens näringsliv och arbetsmarknad.

Det sistnämnda är nog så viktigt. Men frågan är om Björnhuset och dess hyresgäster verkligen kommer att vara den grogrund för det starka lokala näringsliv och arbetsmarknad som kommunens företrädare drömmer om.

Visst är det bra att flera företag etablerar sig i Färgelanda så man inte längre står och faller med en enda stor arbetsgivare. Men flera små arbetsgivare i samma bransch ger dock upphov till en annan sorts sårbarhet. Nu äger kommunen specialanpassade lokaler som kanske inte kan användas av någon annan än de företag de är anpassade till. Men vad händer om de försvinner?

Frågan är också vad som hade hänt om kommunen hade satsat 72 miljoner kronor på olika allmänna åtgärder för att främja det lokala näringslivet och arbetsmarknaden i stället för att lägga alla resurser på ett fåtal företag. Eller om en del av dessa skattekronor hade använts för att försöka förbättra samhällsservicen för att locka fler att bosätta sig i kommunen, som ligger inom idealiskt pendlingsavstånd från flera städer. Då hade både skatteintäkterna och förutsättningarna för nya företagsetableringar blivit betydligt bättre då kundunderlaget ökat.

Frågorna kring Björnhuset blir bara fler och svaren från ansvariga politiker och tjänstemän är som vanligt få och ingen tar ansvaret för något.