Två frågor dominerade när utnämningen offentliggjordes i regeringskansliet: Birgitta Ohlssons självständighet och hennes graviditet. Bägge hade kunnat utgöra hinder för uppdraget.

Vår nya EU-minister har nämligen gjort sig känd för att inte tveka att gå emot partilinjen när hon har avvikande åsikt. Hon tog bland annat strid emot den hårt diskuterade FRA-lagen och det har ryktats att detta skulle ha gjort att folkpartiordföranden Jan Björklund sökt andra kandidater till ministerposten. Hur det än varit med den saken sade han erkännsamt på gårdagens presskonferens att lagförslaget tack vare kritiken från Birgitta Ohlsson och andra förändrades till det bättre.

Birgitta Ohlsson har också slagits för en tredelad föräldraförsäkring, med fördubblat antal pappamånader. Nu står hon själv inför situationen att få två stora ansvar samtidigt: hon blir minister och hon väntar sitt första barn i sommar, sistnämnda ett faktum som nämnts som hinder för jobbet i regeringen. Skam hade väl det varit! Själv sade hon att man i ett modernt samhälle måste kunna vara både mamma och minister och att hon har stort stöd hemifrån.

Stöd kom även där från partiledaren: "En modern arbetsgivare stoppar inte duktiga kvinnor för att de föder barn. En modern arbetsgivare anpassar uppdraget", sade han. Återstår att se om man kan gå så långt i kombinationen mamma-minister att man kan vara föräldraledig någon längre tid, då. De flesta resonemang tycks utgå ifrån att kvinnan i karriären måste ha hjälp att kunna fortsätta jobba trots barnet. Men förhoppningsvis kommer regeringssammanträdena att kunna inrymma pauser för amning framöver.

Den nya ministern säger i övrigt att hon vill arbeta särskilt med mänskliga rättigheter, klimat, frihet och demokrati i sitt EU-uppdrag. Hon är upprörd över hur romer behandlas i Europa och tog Italien som exempel. Det finns åtskilliga fler, framför allt i de östeuropeiska länderna där motsättningarna mellan romer och andra befolkningsgrupper, liksom romernas misär, är stora. Fördomar och misstro sitter djupt och fördjupas sannolikt av den ekonomiska krisen. Kan Birgitta Ohlsson göra något åt det - och åt handel med kvinnor i unionens städer, som hon också upprörs över, - då har hon åstadkommit mycket.

Birgitta Ohlsson brinner för de frågorna sedan länge, men de kan också sättas i förhållande till moderskapet. Att leva med barn och ha nära ansvar för barn är ett osvikligt sätt att skärpa känslan för orättvisor och utsatthet och en kompass i riktning mot det som är riktigt viktigt i livet och samhällsbygget. Det är inte så att regeringen kan ha nytta av Birgitta Ohlsson trots barnet, utan tvärtom så att den har fått en minister som just nu valt en mycket kvalificerad fortbildning: den att ta hand om barn.