Eller återlanserar, bör man väl säga. Ny är ju inte idén. Skribenterna tar upp den med hänvisning till butikskedjan Lidls avsierade sänkning av priserna på frukt och grönt med motsvarande momsen (12 procent) februari månad ut. Inte heller den idén är ny. Norska matvarukedjan Kiwi ligger ett par år före.
Det är ett bra sätt att väcka opinion och debatt – och att försöka bevisa att folk faktiskt köper mer frukt och grönt om det blir billigare. Men det är inte helt enkelt. Det är svårt att avgöra om det blir 12 procent lägre pris. Från vad utgår man? Alla som brukar köpa paprika och tomater vet hur prisnivåerna hoppar. I den diskussionen ligger också Norge ett steg före.

Sådant gör idén om på riktigt slopad moms i stället för enskilda firmakampanjer mer konstruktiv. Den är dessutom logisk. Vi accepterar höga skatteuttag på alkohol av folkhälsoskäl, trots att ett litet intag av alkohol faktiskt kan vara nyttigt. Att motivera låga skattesatser på frukt och grönt för folkhälsans skull är ännu enklare. Frukt och grönt är otvetydigt nyttigt och livsviktigt och ofarligt att stimulera, en betydligt bättre väg att gå än tidigare förslag att höja skatten på det som anses onyttigt, som fett och godis. Där är det vanskligare att dra gränser mellan nyttigt och farligt, eftersom forskningen inte ger entydiga besked.

Skatteförslag är förstås välkommet konkreta inslag i en valrörelse. Men de är trots allt detaljer. Ska det bli riktigt intressant bör hela frågan breddas. Mer frukt och grönt, ja. Men också fler tillfällen till fysisk aktivitet, inte som enstaka kraftsamlingar på gymmet och någon timme gympa i skolan utan som naturligt inslag i vardagen. Det ställer krav på samhällsplanering och är därmed i högsta grad en politisk fråga. Nu kan den dessutom kombineras med klimatfrågan, eftersom mindre bensin- och dieselförbrukning kan förenas med vardagsrörlighet – vilket kräver till exempel utbyggda cykel- och gångbanor. Gärna också normer för byggnader som gör det möjligt att hitta en trappa att gå i utan att förvisas till låsta, svårfunna utrymmen om man vill avstå hissen.

Och ett steg från friskvården står politikerna inför ett växande hot mot folkhälsan: antibiotikaresistensen. Förskrivningsvanorna och patientkraven måste förändras, forskningen stimuleras. Ett av hindren i kampen mot de resistenta bakterierna är att det är olönsamt för företagen att ta fram ny antibiotika. Häromdagen föreslog en forskningschef på ett läkemedelsföretag att man ska klassa antibiotikan som särläkemedel med mildrade krav för att godkänna nya preparat. Om det är rätt väg att gå kan diskuteras – läkemedel bör vara rejält testade – men en diskussion om hur forskningsområdet ny antibiotika ska bli hetare är av nöden.
Nog finns det ämnen att debattera om hälsan ska göras till valfråga. Och nog är det svårt att finna ett ämne som på samma sätt angår varje väljare.