Hon har givit Ungdomsstyrelsen i uppdrag att kartlägga behoven och Säpo att kartlägga organisationerna. Även Sveriges kommuner och landsting ska studera hjälp och behov närmare, för att se hur man kan förebygga att stödet för de här grupperna växer bland annat.

Bakgrunden är indikationer på att våldsinriktade islamistiska organisationer värvar ungdomar i Sverige. En tendens som för övrigt inte är enbart svensk – unga radikaliserade män kommer från många olika håll till träningsläger i länder som Somalia, Afghanistan och Pakistan. Problemet är lokalt, nationellt och globalt på en och samma gång.

Naturligtvis kan de som råkat i klorna på extremistiska grupper behöva hjälp. Det är inte någon barnlek att ta sig loss från sådana, vare sig det handlar om islamister, kristna sekter eller nazister.

Men detta är ena änden av en kedja. Något måste göras i den andra också, den där lockelsen att närma sig och lyssna på auktoritära ideologer grundläggs. Utanförskap och misslyckad integration brukar nämnas i samma andetag som islamistiskt våld, men det ska inte per automatik ska tolkas som låg utbildningsnivå och arbetslöshet. Det handlar också om mer djupgående frågor när ungdomar formar och söker sin identitet, vilket blir särskilt komplicerat om den religiösa och kulturella bakgrunden är en helt annan än det omgivande samhällets, det de möter i skola och arbetsliv till exempel.

Nyamko Sabuni fick i går frågan om inte åtgärder för att återanpassa avhoppare till ett ”normalt liv” riskerar att späda på fördomar gentemot islam. Hon svarade att hon tror att man måste våga prata om problem för att kunna lösa dem.

Ja, det måste man. Och man måste prata om fler nyanser än svart och vitt. Bara en liten grupp muslimer dras till och försvarar fanatism och våld. Socialdemokraten Nalin Pekgul, också med på konferensen i Sälen, påpekar att många invandrare i förorterna vänder sig emot extremismen, bland annat i demonstrationer i Rinkeby. Somaliska riksförbundet har också offentligt tagit avstånd från organisationen al Shabab, en av de våldsinriktade grupper som anklagas för att värva unga förortsmuslimer i Sverige.

Man måste alltså kunna hålla flera bilder i huvudet samtidigt och man måste, vilket en forskningsrapport från universitetet i Aarhus just påpekat, tänka på hur man arbetar och vilket intryck en insats skapar om man inte ska riskera att den får motsatt effekt mot vad man tänkt sig.

Det är därför man envist måste upprepa att det behövs plats för möten mellan människor som tänker olika. Bara sådana skapar den respekt som kan tjäna de demokratiska idealen och motverka lockelsen hos motsatsen.