Så sade poeten och dåvarande chefredaktören för Minaret, Mohamed Omar, i en intervju i Upsala Nya Tidning för ett par år sedan. Han tillade att det finns en fara i fanatismen och att religionerna behöver möta varandra.

I dag har Muhammed Omar helt och hållet bytt åsikt. Han säger till radioprogrammet Kaliber, att han vill starta ett parti mot sionister och han kallar troende judar för rasister. Själv hävdar Omar att hans förändring kom med kriget i Gaza. Han beskriver sin nya inställning i en debattartikel i Expressen: ”Varje gång jag har skrivit en artikel som kritiserar islamismen, synen på religionen som vägledande för statsstyret, har jag applåderats av tidningsskribenter, tyckare och bloggare. Varför? Varje avpolitisering av religionen är nämligen ett framsteg för sionisterna.”

Om Mohamed Omar vore ensam skulle han utgöra en tragisk bild av en man som tappat kontrollen och sansen. Mohamed Omar tillsammans med andra utgör emellertid en fara för det demokratiska samtalet och en grogrund för främlingsrädsla.

Enligt Kaliber håller ett nätverk på att bildas av representanter från extremhögern, ett antal radikala muslimer och några personer med vänsterbakgrund. Och till sin hjälp har de tagit Sveriges mest kända antisemit, radio Islams grundare Ahmed Rami, som redan 1999 dömdes för hets mot folkgrupp. Det kan tyckas som att dessa person och grupper ligger en bit i från varandra, men i själva verket förenas de i sin fanatism, i judehatets ideologi. Deras intolerans leder dessutom till än mer intolerans.

Antisemitism är inget nytt och det är inte heller fanatism. Omar och hans meningsfränder gör det klassiska misstaget att blanda ihop en händelse med gruppen judar, i detta fall det senaste kriget i Gaza. Han gör den israeliska regeringens beslut liktydigt med judarnas.

Det är precis det som är grunden till antisemitismen, att man skyller ett skeende och beteende på gruppen judar, inte på enstaka individer eller på en regerings agerande.

Det var många som lyssnade på Mohamed Omar för ett par år sedan. Han ingav respekt och sade kloka saker. Men respekten har nu förbytts till sin raka motsats bland många, som då både litade på honom och hans budskap. Genom att så radikalt ändra sina ståndpunkter riskerar Omar dessutom att skapa misstro mot andra muslimska debattörer, som fortsätter att sprida ett budskap byggt på respekt och tolerans för andra. Det kan i sin tur skapa en grogrund för islamofobi. En sådan utveckling är bara att beklaga.

Fanatism oavsett om den beror på religion, ideologi eller andra övertygelser leder till intolerans. Fanatism föder fanatism och för att hindra ytterligare spridning bör vi lyssna på vad Mohamed Omar själv påpekade för ett par år sedan – det är bara mer kunskap, frihet och demokrati som kan bota oresonlighetens åkomma.