Dagen efter ikraftträdandet hade internettrafiken gått ned med hela trettio procent. Är det slutet för den illegala fildelningen? Nja. Antipiraterna tolkar förstås nedgången som en solklar seger.
”Det sänder en väldigt stark signal att lagstiftningen fungerar”, sade Henrik Pontén, jurist på Antipiratbyrån. Men här finns det anledning att påminna om en gammal sanning: den som vinner ett slag behöver inte vinna hela striden.

Ibland har kampen mellan olika sidor i fildelningsdebatten beskrivits som en strid mellan David och jätten Goliat. Men den motsvarar snarare beskrivningen av den första delen av Gullivers resor, där Gulliver förliser, spolas i land på Lilleputtön och fjättras av tusentals små Lilleputtar. En och en är Lilleputtarna maktlösa mot Gulliver, samlade kan de få honom på fall.
Nöjesbolagens styrka ligger i deras storlek: när de agerar gemensamt har de stora chanser att vinna gehör hos politikerna. De som ifrågasätter utformningen av upphovsrätten har ingen organisation med motsvarande tyngd.
Det visar sig bland annat i hur upphovsrätten gradvis har stärkts under det senaste århundradet. Förslag som det som nu behandlas i EU, om att upphovsrätten för ett inspelat musikverk ska förlängas till 95 år efter upphovsmannens död, hade knappast kommit till om konsumenternas bästa gavs lika stort utrymme i lagstiftningen. Vad nöjesbolagen däremot saknar är stödet från de många små.

De som exempelvis arbetar på Antipiratbyrån må vara hur motiverade som helst: de för ändå sin kamp på arbetstid. Mot sig har de en armé av teknikintresserade som kan sitta uppe halva nätterna för att hitta sätt att knäcka program och hitta kryphål i lagar. De behöver ingen lön, de gör det för att de kan. För varje ny lag som kommer, för varje inskränkning av friheten på internet, dyker det upp motmedel.
Nöjesbolagen må ha politikernas öra, men på många sätt ligger de i underläge. Redan nu finns det ett otal sätt att undkomma Ipred, till exempel nya fildelningstekniker som One Swarm och ett flertal krypteringssystem. En hel del bloggare förslår nu också alla ska öppna sina trådlösa nätverk och kalla dem Ipredia, för att försvåra spårningen av vem som har laddat ned vad.

I dagsläget är det tydligt att fildelningen har minskat, men det är långt ifrån givet att trenden håller i sig. I Finland minskade fildelningen tillfälligt när Ipred infördes 2006, nu visar flera undersökningar att den återigen är utbredd. Frågan är vad som sker när kurvorna pekar uppåt igen. Hittills syns inga tecken på att nöjesbranschen kommer att göra som jätten Gulliver och försöka leva i frid med Lilleputtarna.
Risken är i stället att nästa drag blir ökade krav på skärpt upphovsrätt och förbud mot anonymisering och kryptering. Men sådana drakoniska åtgärder är knappast enkla att genomföra. För att hejda fildelningen kommer det på sikt krävas allt mer omfattande övervakning av nätet. Frågan är: vågar svenska politiker verkligen lita på att nöjesindustrins recept leder till ett fritt och kreativt samhälle?