Bilden av Saab går isär. Antingen beskrivs Saab som sagoprinsessan i elfenbenstornet, som väntar på att en riddare i skinande rustning – i form av en ny ägare eller staten – ska komma att rädda henne. Eller så beskrivs Saab som ett trött gammalt ök – ett svagt varumärke helt integrerat i en ännu svagare jätteorganisation – som inte längre kan piskas att springa vidare i den mördande konkurrensen. I verkligheten är bilden naturligtvis inte lika svartvit. Sanningen ligger som så ofta i gråzonen.

Bland trollhätteborna tycks känslorna vara blandade. De är luttrade – ryktena om Saabs nedläggning har frodats i decennier utan att ha besannats. Men faktum är, att Saab har levt på lånad tid. När General Motors (GM) köpte halva personbilstillverkningen 1989, hade Saab, enligt Dagens Nyheter, sammantaget gått med 15 miljarder kronor i förlust de föregående tio åren. Företaget har under GM:s ägarskap inte lyckats vända förlusten till vinst. I längden är detta naturligtvis ohållbart, även om GM som ägare inte gjort företaget många tjänster.
GM har helt enkelt misslyckats i sitt ägarskap – både med att stärka Saabs varumärke och ta fram nya bilmodeller.

Enligt Dagens industri, har det framkommit nya uppgifter om, att stora delar av Saabs redovisade förluster under 2000-talet kan härledas till en oförmåga hos GM att slutföra flera och högst behövliga modellprojekt. Flera projekt ska ha varit klara till 85 procent, när GM stoppade dem. Miljardkostnaderna har redovisats som förluster.

Nu står jätteföretaget GM själva inför ruinens brant och försöker rädda vad som räddas kan. Uppenbarligen anses Saab inte vara ett av de räddningsbara projekten. I stället försöker GM skjuta över ansvaret och kostnaderna på de svenska skattebetalarna genom en taktik, som närmast kan liknas vid utpressning: ge oss pengar, annars går Saab inte att sälja.
Undermeningen är naturligtvis, att då läggs företaget ned.
Näringsminister Maud Olofsson säger dock nej till GM:s krav.
Det är GM, som har misskött Saab och det är GM som har ägaransvaret.
De borde inte försöka lägga över ansvaret på svenska skattebetalare, förklarade hon vid en presskonferens i Stockholm på onsdagen. ”Är det statens uppgift att ta fram nya bilmodeller till Saab?” frågade hon retoriskt. På den frågan är det enda rimliga svaret nej. Maud Olofsson gör rätt i att inte gå med på GM:s utpressning.

Miljöpartiet håller med regeringen om att staten inte ska gå in som ägare. Men om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fick bestämma, skulle regeringen gå GM till mötes. Mona Sahlin vill att staten ska ställa upp med en lånegaranti på fem miljarder kronor, medan Lars Ohly tycks förorda att staten tar över företaget.

Saab är varken en prinsessa i nöd eller ett trött gammalt ök. Det finns kapacitet, kraft och kunskaper inom företaget, som kan tas tillvara på en mängd olika sätt. Om det blir under namnet Saab eller inte, är dock en fråga som inte kan besvaras i dag.