Upphandling på lösa boliner
Sveriges kommuner köper varor och tjänster för flera hundra miljarder varje år. Det säger sig självt att det finns potential att spara pengar när det handlar om så stora inköp. Det är uppenbart att kunskapen om upphandlingar brister.
Bohusläningen har senaste tiden berättat om upphandlingar för mer än 60 miljoner kronor i Uddevalla som inte följer lagens krav. Kommunens revisorer är kritiska. De som fått bassning, tekniska förvaltningen och Omnibus AB, verkar ha insett vad de gjort och lovar bättring.
Detta att man ”trott och tyckt” (Omnibus vd Lars-Göran Salevik ) att man betett sig riktigt är lite svårt att tro på, med tanke på hur mycket det talats om upphandlingar senare år. Samme vd erkänner samtidigt att han ”inte är någon pappersmänniska eller byråkrat”.
Det snarare förvärrar intrycket än förklarar händelserna. Detta att gå på slak lina innebär stora risker – risker för dåliga affärer men också risker för otillbörligheter om det skjuts för mycket från höften.
Kommunstyrelsen ordförande Sture Svennberg (M) nämner själv muthärvorna i Göteborg som varnande exempel som fått Uddevalla att skärpa granskningen. Hur mycket då undrar vän av ordning?
Det handlar om slumpmässiga revisioner. Hur det ser ut på andra ställen vet vi inte. Avslöjandena bör rimligen leda till att LOU-frågan tas på större allvar i hela kommunens verksamhet. Det handlar om bra hushållning med skattepengarna.
Det yttersta ansvaret för vad som händer i kommunens förvaltningar och bolag är kommunledningens. I Uddevalla finns därtill en politisk majoritet som strävar efter att mer ska konkurrensutsättas och upphandlas. Då borde man ju ta detta på större allvar. Att det är en komplicerad sak är liksom ingen bra bortförklaring.
Sedan finns alltid skäl att fundera över vilka verksamheter och i vilken form en kommun ska bedriva sin verksamhet. Kommunerna bildar koncerner och man flyttar vinster och underskott mellan bolagen och kommunens kassa.
Den konflikt som finns mellan kommunallag och aktiebolagslag kan minimeras genom att en kommun minimerar antalet aktiebolag. Även om offentlighetsprincipen också ska gälla kommunala och landstingskommunala bolag så är insynen lite sämre i bolagen. Därtill har ju dess styrelseledamöter lojalitetsplikt mot bolaget, och inte mot sina uppdragsgivare medborgarna.
Det antyder på något sätt att bolag är som ”en stat i staten”, om uttrycket tillåts. Detta är problematiskt och borde diskuteras mycket mer. Politikernas roll som allmänhetens företrädare borde vara tydligare.
Just i dessa fall har förvaltningsformen inte haft någon betydelse. Det handlar om slarv i både nämndförvaltning och bolag.
Insyn och öppenhet är som regel den bästa medicinen. Att tekniska kontoret i Uddevalla och Omnibus ertappats med sitt slarv slår mot dem själva, men det skvätter också över på allt som kommunen gör.
Hur sköts egentligen våra skattepengar?
@bohuslaningen
facebook


































