Det handlar om lobbying och pr när den är som sämst. Pinsamt är ordet.

Företagets vd Richard Bergsfors tyckte det var ”löjligt” att ifrågasätta företagets agerande. Det har polisanmälts och bland andra Moderaternas ledning har uppmanat ledamöterna att lämna tillbaka presentkortet.

– Vi tycker inte att det är lämpligt att ta emot den här sortens gåvor, även om beloppet är litet, sa pressekreteraren Petter Larsson.

Det är en intressant kommentar. Moderaterna tar emot gåvor från enskilda personer på femsiffriga belopp och i närheten av partiets finns stiftelser och bolag som samlar in pengar, mångmiljonbelopp, från olika givare, främst företag. Vilka dessa är vill inte partiet berätta.

Är det inte lämpligt att skingra allt mörker kring denna finansiering? Partiet skulle kunna göra detta omedelbart, om man vill. Olämpligt att emot hundra kronor öppet, men alltså lämpligt att ta emot mycket större belopp hemligt? Hur tänker egentligen Moderaterna?

I höstas svängde Moderaterna efter massiv kritik, och lovade att gå med på att utreda hur partierna redovisar sina inkomster. Det är en fråga som återkommer när både Europarådet och Transparency International granskar Sverige och korruptionsrisker. Vi är ett av få länder som inte har någon lagstiftning kring denna fråga.

I Sverige är det Moderaterna och KD som stretat emot, men båda har nu mjuknat. Den numera breda enigheten innebär dock inte några enkla beslut. Frågan innehåller besvärliga avvägningar.

Erfarenheter från andra länder visar därtill att det blir svårt att täcka in alla kryphål. Men saken handlar inte bara om juridik, utan också attityd från partierna. De tjuvhåller på information, och det är den som vill minst som sätter nivån.

Det finns, trots alla gränsdragningsproblem, starka skäl för lagstiftning. Annars riskerar partierna att misstänkliggöras för att det kan finnas utrymme för att påverka i det fördolda. Väljarna har rätt att veta varifrån partierna får sina pengar.

Då måste även sidoorganisationer och partierna närstående stiftelser/bolag räknas in så att man inte kör dubbla spår. Även fackföreningars insatser bör räknas in.

Mer av personval gör det också mer angeläget med en öppen redovisning av hur mycket kandidaterna spenderar och vem som betalar.

En lag om öppen redovisning kräver också en förändrad attityd här hemma. Det behöver bli mer naturligt att öppet redovisa politisk inställning och att ekonomiskt stödja det egna favoritpartiet.

I dag är detta så ångestladdat. Annars kan följden bli att färre vill vara med och ge pengar, vilket skulle göra de politiska partierna ännu mer beroende av skattebetalarnas partistöd.

Det stora beroendet av offentligt partistöd är inte hälsosamt – inte för partierna och inte för demokratin.