Kommunerna har i dagsläget en skuld till nuvarande och tidigare anställda på cirka 216 miljarder kronor. Ändå satsar många glatt på allt från skidtunnlar och konferenscenter till äventyrsbad och multiarenor.

Men kommunernas ekonomi verkar ju stabil? Det beror på hur man räknar. Den genomsnittliga soliditeten ligger på strax över 50 procent, men pensionsskulderna särredovisas. Lägg på dem så landar soliditeten i stället på cirka sex procent.

Fyra av tio kommuner har, pensionsskulderna inräknade, en negativ soliditet. Sveriges kommuner och landsting, SKL, menar att pensionsskulderna inte är särskilt problematiska, men erkänner samtidigt att en del kommuner upplever dem som betungande, och särskilt då kommuner med befolkningsminskning.

Det är ett anmärkningsvärt konstaterande. De senaste 40 åren har befolkningen minskat i fyra av tio svenska kommuner. För kommuner med en åldrande befolkning, eller hög grad av utflyttning bland de yngre, kommer allt färre skattebetalare få betala allt fler före detta kommunanställdas pensioner. SKL tar inte skuldsättningen på tillräckligt allvar.

I rapporten Badhusboom, från näringlivets tankesmedja Timbro, redovisas hur kommunala skrytbyggen kostar skattebetalarna betydligt mer än kalkylerna ger sken av.

Ofta blir byggkostnaderna två till tre gånger högre än de första uppskattningarna antytt. Även driftskostnaderna blir ofta betydligt högre än beräknat – vilket på sikt kan tvinga fram skattehöjningar. Det ser givetvis olika ut i olika kommuner. En viktig sak är att lära av andras misstag, så att de inte upprepas på nytt hemmavid. Det har relevans till exempel för Uddevalla.

Lokalpolitiker som vill sätta den egna kommunen på kartan har en olycklig tendens att uppfinna hjulet på egen hand.I stället för att ta ett regionalt grepp, och kanske bygga ett äventyrsbad tillsammans med grannkommunen, vill man göra allt själv. Och i stället för att renovera den slitna simhallen, eller bygga en ny likadan, drömmer kommunpolitikerna om storskaliga anläggningar, med rutschkana och vågbassäng.

Visst är det roligt att bada. Men politiker måste kunna och våga prioritera. Var går gränsen för kommunal kärnverksamhet? Argumenten för offentligfinansierade simhallar är flera – simkunnighet, folkhälsa, ett viktigt redskap för skolans idrottsundervisning. Vilket är argumentet för de påkostade äventyrsbaden?

Att sätta kommunen på kartan må vara en viktig del i en långsiktig strategi för ökad inflyttning eller turism – men när skrytbygge efter skrytbygge går med förlust håller faktiskt inte det argumentet.

På hushållsnivå är det ganska enkelt: betala räkningarna först. Planera långsiktigt. Köp inte en lyxig sportbil när du har ont om pengar och bara behöver något att åka till jobbet i. Våra folkvalda måste sluta slösa med skattepengar.