Ingen rättighet att hetsa
Finns det en gräns för yttrandefriheten? Ja det finns det. Men det är en komplicerad fråga. Här finns flera målkonflikter: å ena sidan yttrandefrihet och å andra sidan utsatta gruppers rätt att skyddas mot hets.
Europadomstolen har prövat ett ärende från Högsta domstolen i Sverige som dömt fyra män för att de hetsat mot homosexuella. De dömda överklagade till Europadomstolen som alltså i går gav sin mening; ”Domstolen anser att ingreppet i de dömdas rätt till yttrandefrihet rimligen av svenska myndigheter setts som nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att försvara andras rykte och rättigheter.”
Men egentligen är det väl inte i en domstol som kampen ska föras.
När dumma saker sägs bör den fria debatten vara arena, och dumheter ska mötas med motargument. Det är i debatt som argument och värderingar kan utmanas. Men det finns förstås en glidande skala, där till sist domstolar och rättväsende behöver sätta ned foten.
Debatten om yttrandefrihet är gammal. Den har fortfarande inga säkra svar. En som formulerat skarpa argument för denna är liberalen John Stuart Mill. Det mest klassiska verket av honom är Om friheten som kom ut 1859.
Han argumentation för yttrandefrihet har blivit den klassiska. Han menar att vi ska låta människor uttrycka vilka åsikter de vill därför att:
l De kan ha rätt och då tjänar vi alla på att få mer kunskap.
l Även om de har fel kanske det finns någonting i deras idéer och kritik som ger oss mer kunskap.
l Även om de inte skulle ha rätt i någon endaste sak eller inte har någonting att lära oss, så gör deras uppträdande i debatten att vi bemöter dem och tänker över våra egna åsikter. Det vill säga att vi blir mer säkra på våra åsikter genom att våga låta andra kritisera oss.
Debatten tvingar både den som påstår att förklara sig, liksom den som invänder att ge sina argument. För vetenskap och liknande är detta fundamentalt, men när det gäller värderingar om människor och människovärde är det inte lika tydligt.
Det brukar sägas att trollen skräms av ljus. Då får vi också vara beredda att tillåta mycket, just för att trollen ska synas. Och åsikter försvinner inte för att de stoppas.
Sedan ska förstås principer omsättas till praktik. Det görs både ute i samhället och av oss i medierna. Debatten om kommentarsfälten på internet är ett exempel, där många medier stramat upp diskussionen
Det är inte det samma som att inskränka någons yttrandefrihet, utan en följd av att en utgivare tar ansvar för allt som sägs och skrivs i medierna.
Här finns svåra avvägningar. Yttrandefrihetens lagliga gränser är vida och ska vara så, men långt innan det är dags för domstol passerar man gränser för etik och anständighet.
Det är en rättighet att tala fritt, men också att tänka efter. Och att skända och missakta andra människor kan aldrig vara en annan människas rättighet.
Att bemöta sådant är en uppgift för samtliga anhängare av alla människors lika värde. Därefter domstolarnas.
@bohuslaningen
facebook



































