Andra som är engagerade i andra förbund berättar ungefär samma sak.

Ungdomar och politik har många sidor, delvis motsägelsefulla. Unga som grupp är svagt representerade i politiken, samtidigt finns, jämfört med förr, fler unga politiker på ledande poster.

Kunskapen om och intresset för samhällsfrågor är stort bland unga, men färre ser partierna som arenor för att få utlopp för detta intresse. Det finns flera förklaringar till detta.

Partiernas kultur är inte lätt att förstå sig på. Verksamhet, seder, språk, ritualer finns där som barriärer. Men det är förstås inte bara partiernas fel.

Unga röstar i mindre grad än äldre, även om deltagandet ökat de senaste valen. Andelen 18- till 25-åringar som är valda till riksdag, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige är betydligt lägre än åldersgruppens andel av befolkningen.

Det är också yngre förtroendevalda som oftare lämnar sina uppdrag. I de flesta fall finns naturliga förklaringar till detta, man flyttar till annan ort, men det finns också berättelser om hur unga förtroendevalda malts ned av knepig partikultur. Unga tas inte på allvar. För den som upplevt detta är förstås framtida partiengagemang mindre troligt.

Politiska ungdomsförbund ska inte ses som underavdelningar till partierna. De är egna autonoma föreningar. De fattar sina egna beslut och sköter sina egna angelägenheter, men har förstås kanaler och kopplingar till partipolitiken.

Förr sågs ungdomsförbund som ”skola” för blivande politiker, och till del var de också det. I dagens partier är det fortfarande vanligt att ungdomsförbunden varit karriärväg till ledningarna, men det är inte lika uttalat som förr. Fast visst spelar det roll.

Mätningar som görs av partifolks drivkrafter visar att det i allt mindre grad är altruistiska skäl som motiverar dem. Mer handlar det om att få och bära förtroendeuppdrag. Det förändrar karaktären på organisationerna. Det gör dem smalare, och det har risker för deras framtida ställning.

I dag samlar ungdomsförbunden mindre än 40 000 medlemmar tillsammans. Det största förbundet är Moderata ungdomsförbundet med cirka 12 000 medlemmar. Näst störst är SSU med cirka 8 000 medlemmar. Det tredje största är Grön Ungdom med närmare 4 000 medlemmar. De övriga partiernas ungdomsförbund har mellan 1 000 och 2 000 medlemmar.

Genom åren har en del fusk med medlemssiffror avslöjats, vilket gör jämförelser över tiden svårare. Sannolikt är registren ”renare” nu än förr.

Det finns många sätt att engagera sig. Att partierna också öppnar sig för unga är förstås viktigt. Då kan partierna bli en mötesplats för olika människor, inte bara ett ställe där man träffar dem som är så lika en själv.

Anna Norrgrans uppmaning är värd att lyssnas på. Är du inte nöjd med dina politiker, bli en själv.