Lite bacillskräck skadar inte
Hur ska man minska riskerna för att vård inom hemtjänst eller på sjukhus leder till att den vårdade smittas av sjukdomar eller skadas? Frågan är aktuell sedan flera år tillbaka.
När man granskat situationen har det visat sig att hygienrutinerna ofta behöver förbättras. Saker som att tvätta händerna, använda handsprit, undvika smycken och långärmade kläder är enkla och lättbegripliga skyddsåtgärder. Men de måste sitta i ryggmärgen, inte bara efter en tillfällig kampanj utan alltid.
Det kräver information, men dessutom ett steg till: insikt om att det inte handlar om träliga överdrifter utan om nödvändiga livförsäkringar.
Hur försiktig man ska vara tål förstås att diskutera. Paranoid bacillskräck kan bli förlamande. När gränsen ska dras är kunskap bästa utgångspunkten. Man ska ha de försiktighetsrutiner som är befogade, det vill säga där man logiskt kan förklara varför de skyddar.
Men ibland vet man inte riktigt besked. Då kan man behöva vara extra försiktig. Det visar ett aktuellt rättfall från SKåne, där en chef för en infektionsklinik åtalats för arbetsmiljöbrott och vållande till sjukdom, sedan en sjuksköterska smittats med tbc av en patient via ett andningsskydd.
Andningsskyddet skulle enligt tillverkaren vara avsett för engångsbruk men sjukhuset hade, liksom många andra, praxis att återanvända skydden. Domstolen har kommit fram till att man inte hade anledning att uppfatta detta som en risk. Ändå är det sannolikt att smittan berodde på det återanvända skyddet och domstolen tycker att det borde gjorts en mer noggrann analys av smittoriskerna.
Det är ett tydligt exempel på att det kan vara klokt att känna litet extra skräck. En allmän rädsla för smitta i alla lägen är hämmande, men på en infektionsklinik där man behandlar patienter med välkänt smittosamma och svårhanterliga sjukdomar är en stegrad känsla av skyddsbehov att föredra framför risktagande.
Vi är inte så vana vid det i vårt moderna samhälle med alla möjliga hygienfaktorer inbyggda. Det råder ingen brist på rent, rinnande vatten och tvål. Trångboddhet som tvingar sjuka till närkontakt med friska är inte vanligt. Tvättmaskiner och klädbyten är tämligen enkelt tillgängliga för de flesta.
Det är bra. Det, samt mediciner och vaccin, har gjort sjukdomar som tbc ovanliga. Men det kan ha fått oss att tappa väl mycket vaksamhet och, framför allt, att förlora kunskap om smittvägar och respekt för sjukdomarna förmåga att få fäste.
Kristianstadsfallet kommer säkert att leda till att andningsskydd blir engångsartiklar. Men efterklokhet i detaljerna räddar inte framtiden från de smittvägar som ännu inte bevisat sin existens.
Den noggranna och systematiska analys rätten efterlyst måste med andra ord följa på domen. Inte bara i Kristianstad, inte bara på infektionskliniker utan överallt, särskilt i miljöer där människor med nedsatt immunförsvar befinner sig.
@bohuslaningen
facebook


































