Jag befarar i stället en ny "NU-sjukvårdsutveckling" i kollektivtrafiken.

Jämförelsen med Skåne haltar på flera punkter. Den allvarligaste är skillnaden i yta och antal innevånare per kvadratkilometer. Denna skillnad lär väl dessutom bli ännu större om Värmland införlivas i VG-regionen.

Har Trouvé någon uppfattning om hur stor andel av Skånetrafikens framgång som kan tillskrivas det markant ökade miljömedvetandet och klimatdebatten under de senaste tio åren?

Har lågfrekventerade linjer lagts ned till fromma för att minska trängseln på "stråk med stor efterfrågan"?

Trouvé skriver "Att politiker från ett stort antal kommuner ska ha synpunkter på linjedragningar, priser eller tidtabeller är inte bra för kollektivtrafikens utveckling."

Han skriver också . . ."fokus på stråk med stor efterfrågan är en nödvändighet" . .

Det är just sådana intentioner som får mig att associera till NU-sjukvården när Västtrafiks ägarförhållande diskuteras.

Hur många mindre lönsamma busslinjer – som ändå är väldigt viktiga för de som bor längs dem – kommer att läggas ned, när tjänstemän, som är mest intresserade av sista raden i bokslutet kontra en given budget, ska fatta besluten?

Budgeten tilldelas av politiker. Lokalpolitiker är åtminstone i någon mån påverkbara av befolkningen. Hur påverkbara regionpolitikerna är visas ju tydligt i exemplet med NU-sjukvården och Vård 2010.

Ska kollektivtrafiken i VG-regionen styras enbart av ekonomiska intressen eller ska den medverka till att människor kan välja bostadsort utanför de stora stråken och ändå resa miljövänligt?

I dag kan politiker med lokala intressen välja att med skattemedel se till att det senare gäller.

Jag utgår från att även om kommunerna lämnar sitt ägande i Västtrafik, så kommer skattebetalarna i till exempel norra Bohuslän och Dalsland att få vara med och betala underskotten via någon form av skatteöverföring. Detta samtidigt som lokalpolitikerna tappar möjligheten att påverka hur pengarna används.

Därigenom kommer glesbygdsbefolkningen att få subventionera resandet på högfrekventerade linjer, samtidigt som deras egen tillgång till kollektivtrafik minskar eller helt försvinner.

Sören Järnström

Uddevalla