Jag bor själv på kanten till Bredfjället och har tillbringat mycket av min fritid på och vid fjället när jag vandrat, cyklat, joggat, plockat svamp, paddlat, badat, åkt skridskor eller bara njutit av lugnet. Min önskan är att vi alla kan fortsätta använda och njuta av våra fjäll.

Men jag ser inget hinder för att vi också ska ha vindkraft i vår kommun, också på fjällen om det är de bästa alternativen.

Vi vill alla ha energi och elkraft. Alltså måste vi också ge möjlighet till att elkraften produceras. Elproduktionen förutsätter solidaritet med andra, medborgare och kommuner.

Där det finns vattenfall kan man bygga vattenkraftverk, finns det kärnkraftverk kan man producera elkraften där. Och där det blåser bra är det möjligt att bygga vindkraftverk.

Man kan alltså inte resonera som Stefan Edman och säga att vi i Uddevalla kommun ta göra vår andel, beräknat per yta, av den vindkraft som ska produceras i Sverige.

Hur ska vi utan att skämmas kunna hävda den logiken gentemot kommuner som står för en betydligt större andel av vår totala elproduktion än vad som är deras andel, eller vad som behövs i deras egen kommun.

Om jag var norrlänning skulle jag dessutom hävda att andelen skulle beräknas efter invånarantal och inte yta, det är ju ändå människorna som konsumerar el, inte markytan.

Kvartettens främsta sakargument är att det måste byggas mycket vägar. Det är sant att det måste byggas en stabil skogsväg från befintlig väg och fram till vindkraftverket. Men jag ser det inte som ett problem.

En ytterligare bit väg gör att vi lättare kan ta oss till en ny del av fjället. Vindkraftsentreprenören kommer inte heller att bygga vägen längre eller bredare än vad som är nödvändigt eftersom vägbygge kostar pengar.

Varifrån har just den här gruppen fått sitt mandat att vara som Jan Uddén säger i artikeln, talesmän för den stora allmänheten? Jag tillhör den stora allmänheten och jag har inte blivit tillfrågad. Vad jag vet har ingen annan i min bekantskapkrets det heller.

De här herrarna anser inte att det är deras ansvar hur vi gemensamt kan producera den vindkraft som vår regering beslutat. De tycker att nån annan kan ordna det, nån annan stans.

Det är lätt att säga nej. Det är inte mycket svårare att ta sitt solidariska ansvar och säga ja.

Gunilla Jonsson