Ingen tycker det är konstigt att Tomas städar Lenas kontor så hon kan koncentrera sig på sitt arbete. Företaget kan dra av momsen så det kostar bara 200 kronor per gång.

Men vill Lena att Tomas ska utföra motsvarande städning hemma hos henne så var hon innan hushållsavdraget infördes tvungen att få ut 700 kronor från företaget. Det kostade alltså mer än tre gånger så mycket.

Inte underligt att städningen då skedde svart eller att Lena i stället för att jobba gick hem tidigare från jobbet och städade själv. Det gav inte en enda skattekrona till barn och gamla. Och inga möjligheter för Ibrahim att få jobb i Tomas städfirma.

Märkligt nog finns det de som vill tillbaka till den tiden. I brist på argument använder de sig av övertalningsdefinitioner och talar om pigavdrag. Eller frågar sig varför vi ska subventionera städning och andra tjänster i hemmet för friska människor.

Men en subvention innebär ju att den som köper en vara eller tjänst betalar mindre än vad den som säljer den får och att någon annan – staten – går emellan och betalar resten.

Vad gäller hushållstjänsterna så är ju förhållandet det motsatta. Köparen ska med skattade pengar betala lön som i sin tur ska beskattas. Att staten nu dragit sig tillbaka något och nöjer sig med bara sju kronor av tio, är knappast någon ”subvention”.

Torsten Svenonius

Skattebetalarnas Förening